Nu ska jag berätta något som inte är så ovanligt i min lilla värld - Jag blev skrämd. Väldigt, vääldigt vanligt när det gäller mig. Går jag förbi ett fönster och en lampa glimmar till i reflexen kan jag studsa flera meter. Lättskrämd alltså.
Men iallafall. Det var inte det jag skulle berätta om nu.
På väg från bilen in till jobbet måste jag gå igenom ett antal dörrar, vid en av dessa dörrar vrider jag alltid lite på huvudet för att kolla om någon är bakom mig. Man blir rätt döv av ljudnivån på ett ställe och eftersom jag inte heller vill vara otrevlig o smälla igen dörren mitt i ansiktet på någon så kollar jag oftast om jag har någon bakom mig. Och vad händer?
Joo, en svinstor svart plump skrämmer vettet ur mig. Ni vet, så där så man blir alldeles kall inombords och svettas. Fyyy, vad hemskt det var!
Men det värsta kommer nu för vet ni vad den där svinstora plumpen var för något? Min krage på kappushongen på jackan...
Nää, jag har aldrig påstått att jag är normal, jag är jag och jag är lättskrämd.
//suckar med skrattblandad gråt i halsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar