Nu är alla julgardiner nere. Jo, jag ljuger inte. Det har tagit mig tills nu att få ner gardinerna. Och jag är helt slut efter att ha sprungit fram o tillbaka, försökt få ner en gardin, hindra sonen från att riva ner nästa och samtidigt inte tappa humöret för att han egentligen bara vill hjälpa till. PMS är inte att leka med. Man borde kuna bli iväg skickad till ett ljusrum under de dagarna. Inlåst desutom!
Men nu är de nere, en sten har lyft från mina axlar. Nu ska bara de vanliga gardinerna upp. Att det ska vara så svårt att få upp några gardiner! Latmasken i mig är väl för stor för tillfället, eller nått.
Funderar på att köpa nya gardiner till, hela rasket i princip. Och krukor. Och pryttel. Och lampor. Får man skylla på det för att skippa sätta upp fler tråkgardiner? Snälla?
Egentligen skulle jag inte sitta här o tjöta, jag skulle ju passa på att stryka gardinerna o sätta upp dem nu när grabben sover middag. Men nää. Latmasken har talat, nej - skrikigt. Och jag bänkade mig framför dumburken nr 2.
Mot eftermiddagen får det bära iväg till Maxi för lite veckomathandlig. Åh, jag har ingen aning om vad matsedeln ska innehålla denna vecka. Latmat kanske? Det är jag för snål för så det vet jag att det inte blir. Men just nu känns tanken bra. Väldigt bekväm tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar