torsdag 3 november 2011

Mjölka pappas snopp

Det är inte alltid jag tittar på Uppdrag granskning eller Kalla fakta, eller nått sånt program för den delen. Varför? Jag tycker inte att de visar hela sanningen. De gör som alla andra, vrider o vänder så det ska passa deras programpunkt lite extra. Även om det ligger sanning bakom får man aldrig reda på bådas sidor, hela sanningen eller som oftast inte ens en vettig bakgrund.

Men igår tittade jag, av en slump faktiskt, på Uppdrag granskning. Och det handlade om ett par som blivit oskyldigt anklagade för sexuella övergrepp på sina barn. Och jodå, visst tjöt jag och tyckte att det var jäkligt orättvist. Fel gjort av vissa instanser osv. Men...


Vad skulle du göra om en närstående till dig pratar om en incident där ett barn tar tag i sin pappas snopp? Visst skulle man se till situationen, absolut. Men om du skulle bli orolig? Om den som berättar om incidenten får dig att höra varningsklockor, om ens väldigt svaga. Vad skulle du göra då? Stänga ute klockorna och gå vidare med ditt?

Jag är rädd att många gör det. Jag tror det är fler som gör det än det är de som anmäler. Och det skrämmer mig. Speciellt när det gäller barn. Jag kan inte statistiken på hur många barn som drabbas varje år, varje dag kanske. Det jag känner är att hur låg den än är, är den alldeles för hög.

Att det här föräldraparet drabbats oskyldigt är jätte-, jätteolyckligt. Verkligen. Jag tycker att det är jättetråkigt att det ska behöva drabba oskyldiga. Men jag tycker ändå inte att anmälaren gjorde något fel. När det gäller barn, ser jag hellre att det kommer in en anmälan för mycket än en för lite.

På samma sätt som jag hoppas att andra föräldrar (vuxna) säger till mitt barn när han gör något fel. Och naturligtvis ska jag säga till när jag uppmärksammar något som inte är bra.

Det jag hakade upp mig på under inslaget var att Socialstyrelsen inte kunde gå på tingsrättens dom. Utan att de fortsatte att anklaga föräldrarna. Jag blev förvånad att det inte var mer sammarbete därimellan. Är man friad är man, är man dömd är man. För vad hade hänt om det hade blivit en fällade dom mot föräldrarna? Hade Socialstyrelsen gått på den domen då? Eller skulle de ändå ha hållt en egen "rättegång? Och om den domen var friande. Hade de dömda föräldrarna (behöver inte vara för sexuella anklagelser utan andra som gör att de inte skulle fått fängelse) då fått åka och hämta sina barn?

Ser ni hur jag tänker?

Lagstiftning är fasen inte lätt och jag är glad att jag slipper sitta o försöka vrida o vända på ett ämne så att man ska få med allt och att det ska drabba så få oskyldiga som möjligt. För visst gör nästan alla lagar det. Drabbar oskyldiga emellanåt.

Inga kommentarer: