Som jag är mig själv med, och som kan ta mina klumpiga kommentarer och veckor utan att jag kanske svara på ett SMS. Glömsk som få, hallå!
Jag döljer inget för mina närmaste men är jävligt bra på att hålla saker hemliga när det behövs. Då jäklar, då får inte ens min man veta något.
Jag tycker själv att jag är en god vän, som ställer upp på allt jag kan hjälpa till med. Men jag är inte, tror jag, den som mina vänner ringer till i första taget. Lite lustigt nog... Har aldrig varit det, inte ens i småskolan. Då var det jag som ringde och frågade om lekdejter och det har nog hängt i sig tror jag.
Vet inte varför, bara nått som jag kan konstatera.
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråtaDag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder
2 kommentarer:
Exakt sån är jag också. Särskilt det där med klumpiga kommentarer - det är jag världsmästare på. Och världssämst på att komma på hur klumpigt det låter och förklara mig/be om ursäkt. Så folk som inte känner mig och inte förstår mig tror väl jag är lite smått dum i huvudet kan jag tro. ;-)
Är du som jag och kommer på det låångt senare och då blir det ju bara ännu mer konstigt att be om ursäkt eller förklara sig. Ibland, när jag känner att en extra stor groda hoppat ur munnen på mig försöker jag komma in på samma ämne nästa gång vi träffas o omförklara vad jag menade då.
Om de förstår mig har jag ingen aning om, men det lättar mitt "samvete", eller vad jag ska kalla just den biten, iallafall. Hehe!
Skicka en kommentar