Kvinnor vantrivs med sin lösa mammamage

Jag blir både lite ledsen och är väldigt förstående över att kvinnor vantrivs med sina lösa mammamagar. (Läs också Apans inlägg om artikeln hon är med i.) Jag läser ofta på sidan Mammaformer och inspireras av läsarna som vågar visa upp sig. Tänker alltid Jag vill också!! men fegar alltid ur.

Min mage är full av bristningar både på längden och tvären, degig, rynkig och alldeles underbar med en ständig extra kula på sig. Innan min första graviditet tyckte jag det var obehagligt att visa mig i bikini, eller tajta kläder. Visst, jag brydde mig inte så hårt men höll ändå in magen när jag kände att någon kollade (lite lagom så där i barnafödarålder också, där varje gram man gått upp spekuleras i om det är en graviditet eller inte) och försökte så gott jag kunde att få en plattare mage.

Magen gick tillbaka ganska så bra efter att Sebastian föddes, det tog tid absolut! Men inom ett år hade jag ändå gått ner allt jag gått på mig och jag kunde för första gången visa upp mig i bikini och vara STOLT. Fasen, jag hade skapat ett liv! Bärt honom i magen i nio månader och överlevt en förlossning. Det är stort tamejfan!

När jag hade Hampus i magen gick jag på mig lika mycket, tror jag.. inte så stor koll om jag ska vara ärlig, men bara på magen. Min tigermage förvandlades till en tvärgående tiger samtidigt som klösränderna syntes så fint. Och nu, snart ett år efter Hampus lades på mitt bröst som en kladdig degklump (kommer aldrig glömma den magiska känslan, var för trött med Sebastian för att minnas ordentligt) har jag visserligen gått ner alla extra kilon. Men min kropp är som förvandlad.

Brösten är hängigare än innan, magen har sina tigerränder - både raka och tvärgående, min höft är betydligt bredare and so on. Och jag kan inte annat än älska det!

Jag skäms inte för min mage, men visst kan jag tycka att den är lite ivägen när jag bär vissa plagg (lätt fixat med att köpa nya kläder med bättre passform för mig), och när andra mammor säger att de gömmer sig i vassen vid stranden vill jag ställa mig naken och skrika Titta på mig, jag är en mamma och jag är VACKER!! Nu har jag ju aldrig sett en mamma verkligen gömma sig i vassen, och jag har faktiskt inte ställt mig naken på en strand och hojtat det där men ni fattar va?

Jag avskyr att normen är att alla kvinnor ska ha platta magar och stora bröst! Jag avskyr att många kvinnor ser det som sitt uppdrag att de ska behaga mannen. Jag avskyr att många av dessa kvinnor inte gör det för sin egen skull utan för att slippa kommentarer, inte vara besvärlig, för att inte känna trycket. Tänk om både kvinnor och män kunde få klä sig sexigt, hemtrevligt, med sin udda stil eller what so ever UTAN att någon annan skulle bry sig. Utan att någon annan skulle se det som sitt uppdrag att poängtera övervikt, färgkoden, frisyren.

Ja, jag gillar att få komplimanger!
Nej, jag dör inte om jag blir utan!

Jag har kläder för MIN skull och för att jag inte ska frysa.