Det blev intressant diskussion på jobbet häromdagen, om förskolan - älgdagar (förälder ledig men barnet är på förskolan), 15 timmars och sånt.
Och jo, jag blir väl kanske lite hetsig när sånt kommer upp. Men inte för att jag tar åt mig eller för att jag tycker att jag har rätt utan för att ämnet är något som jag finner särskillt intressant. Att få höra hur andra tycker och få säga min mening. Och mycket för att jag just nu i livet befinner mig just där, då förskolan står väldigt mycket i centrum.
Det som jag tycker är intressant för min egna lilla personliga del är att jag liksom aldrig riktigt kan bestämma mig för vad jag tycker. Kanske för att allt det här är så väldigt induviduellt. Familjens situation. Barnets behov. Föräldrars önskemål. Och så vidare.
För å ena sidan tycker jag att föräldrar ska vara hemma med sina barn. Att barnet inte har något behov av förskolan från början. Det är något vi, föräldrar och samhället i övrigt, skapar. Och å andra sidan behöver barn förskolans pedagogiska del, den som (iallafall inte jag) hemmet inte kan erbjuda fullt ut. Och kompisarna. Gemenskapen.
I våran kommun har de precis tagit bort "älgdagarna" (de kallas olika överallt: potatisdagar, jaktdagar osv) och eftersom vi är en jaktfamilj strular det till det för oss en hel del. Och precis som det mesta med det här ämnet är jag delad. Men. Eller. Nä. Jag lutar nog faktiskt mest åt att den här sortens dagar ska finnas att tillgå. Det finns perioder i livet man måste göra saker, på vardagar, där barnet/barnen inte kan följa med och när man desutom inte har tillgång till barnvakter. Husrenoveringar, bankbesök, läkarbesök, jakt, andra saker som jag inte kommer på just nu. Och varför skulle det inte vara okej att på ordinarie tider låta barnet/barnen få vara på förskolan vid dessa undantag? Eller om vi tänker tvärtom. Säg att en av föräldrarna jobbar skift, oregelbundna tider, och just den dagen som förskolan ska göra ett teaterbesök är barnet egentligen ledig. Får det här barnet då inte följa med på teatern? För att föräldern är hemma och per automatik ska barnet också vara det? Eller skulle det då vara okej för barnet att följa med och lämna föräldern ensam hemma?
Ja, alltså det är verkligen skitsvårt det här!
Innan Sebastian hade kommit till världen ville jag vara hemma med alla ungarna (jo, vi har alltid vetat att vi ska ha fler än en) under föräldraledighet och sånt. Är man ändå hemma liksom. Det var innan vi upptäckte hur beroende barn kan vara av sina kompisar och stimulans. Jag har ett väldigt aktivt barn och det är på gott och ont. På den onda sidan är att jag inte kan i hemmamiljö stimulera honom fullt ut, så som han behöver. Jag har inte den kunskapen, det tålamodet eller verktygen för det. Och visst gör det mig ledsen, men jag vet att han kan få dessa bitar på förskolan. Kanske skulle jag kunnat hantera situationen om jag tvingats lära mig. Men då kan man också undra varför personalen på förskolor ska vara utbildade, om vem som helst kan göra det.
Och nu går ju Sebastian på förskolan 15 timmar varje vecka medan någon av oss föräldrar är hemma med Hampus. Vilket som är bäst går inte att säga. Jag kan bara tala om hur det är för oss, och för oss är det bästa att Sebastian får möjligheten att vara på förskolan med jämna mellanrum. Hampus har inte börjat än så om honom och hans behov kan jag inte ens uttala mig. Inte om det och inte än.
Hur ser det ut i din familj?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar