I min värld finns nästan bara måndagar, onsdagar och söndagar.
På måndagen känns det som en evighet till helgen. Sen kommer onsdagen som stått och lurat bakom en dörr. För att sedan bli skrämd av söndagen som lurpassat på en och kastar en ångestkappa över en.
Nja, okej. Jag har väl inte riktigt ångest varje söndag, men helgerna bara svischar förbi. Den här också. I torsdags kom mina svärföräldrar på besök och idag åkte de hem. Så hela helgen har gått i ett och gått för fort.
Vet knappt vad vi gjort, så fort har det gått. Plus att Hampus fått för sig att äta två-fem gånger per natt. Vilket liksom inte gör att huvudet känns mera "med" på dagarna precis. Snart börjar han komma upp i den där åldern då Sebastian slutade med nattmat tvärt, bara ett halvår kvar - sen får vi kanske börja sova hela nätter igen.
Förstår du hur jag längtar!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar