Ett väldigt gott kännetecken på att Sebastian är trött är att han blir supertrotsig. Så där så att man får intala sig själv att barn är inte elaka av naturen Han har nämligen våran lilla Emil den där gossen. Mängder med hyss och funderingar och även om de oftast slutar ... illa (?) så menar han inget ont.
Men när han är trött och trotsig. Ja, då är en blocketförsäljning aldrig långt borta om vi säger så.
Tydligen hade han tvärvänt i humöret igår vid middagen och när jag kom hem precis efteråt så sov han redan gott i sin säng. Snarkandes som en hel fabrik. Vi är en aning förkylda fortfarande.
När jag kommer hem från jobbet är jag visserligen trött i huvudet, kissenödig som fan och hungrig men jag har ju saknat barnen som bara den under dagen och jag vill verkligen mysa med dem när jag kommer hem. Så ja, jag blev lite ledsen att han redan somnat när jag kom hem.
Men oj vad han var trött, han gick upp med mig i morse och var så där go som bara han kan vara - tretton timmar senare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar