torsdag 15 november 2012

Och där blev jag attackerad av mammasamvetet

Jag har ju börjat jobba igen efter föräldraledigheten, heltid. Och det är såklart både skitjobbigt och jätteroligt. Speciellt när jag känner att jag är saknad hemma.

Inte för att Samuel inte gör ett bra jobb hemma med barna, för det gör han. Men Sebastian har liksom vant sig vid att jag är hemma mer. Det har bara varit korta perioder i hans liv som jag varit borta mer än hemma. Så visst förstår jag att han kommenterar det ibland. Men alltså, det här mammasamvetet kan ju ta kål på vem som helst..

Nästan varje lördagsmorgon frågar Sebastian om jag ska åka och jobba. Och när jag svara att jag inte ska det får jag ett glatt Åh, vad jag är glad mamma! Du är hemma idag! Och ja.

Jag är ju också glad för att jag är hemma, samtidigt som den där glada lilla kommentaren inte precis ger mig något gott samvete för resten av veckan.

Men höjden, eller den vekliga attacken av mammasamvetet kom ändå häromkvällen vid läggdags. Sebastian pratade en del i sömnen den här kvällen och en av gångerna när jag gick upp till honom för att kolla att han inte var vaken fick jag höra:

Mamma, ska du jobba nu? Jag vill ha dig.

Med gråt i tonen dessutom. Då. Då var det nära att jag skickade till cheferna att på måndag kommer jag inte. Min fina, fina Sebastian. Du är saknad varje dag du också!

3 kommentarer:

Millis sa...

Tack för den! Nu bölar jag ju på tangentbordet... Inte skriva sånt fint å ledsamt innan läggdags.

Caranlachiel sa...

Mäh nu blev JAG gråtig!

nenna sa...

Millis, du förstår mitt sms då va?