Jag har från barnsben fått lära mig att Robin Hood är bra. Har man en pappa som är nästintill tokig i allt vad Robin Hood heter är det omöjligt att inte ryckas med. Fast jag måste erkänna att den tecknade versionen inte är en av mina favoriter.
Äntligen fick vi tag på Robin Hood (2010). Vi hyrde den. Fatta, man kan fortfarande hyra filmer. Otroligt. Som jag skrev nyss har man ju blivit matad med Robin Hood hela livet och därför kan man ju historien nästan helt utantill. Just därför var denna film intressant. Den följde inte historien.
Okej, samma nyckelpersoner fanns med i filmen som alltid. Lady Marion (Cate Blanchett), broder Tuck (Mark Addy) och Lille John (Kevin Durand) och några andra förståss. Men Lady Marion var exempelvis redan en Loxely i början av filmen. Medan Robin inte var det.
Jag är också ett fan av Ridley Scott som regissör (eller vad det nu heter), gillar de flesta av hans filmer. Hans filmer har ofta ett djup som många andra inte får till. Och han får skådespelarna att ge karaktärerna ett eget liv, inte bara ett spelat.
Russell Crowe (Robin Longstride) verkar vara en av favoritskådespelarna för Ridley Scott just nu. Inte mig emot, ögongodis (han är rejält deffad i den här filmen, värre än i Gladiator (2000)) så kolla speciellt in scenen när han ska bada. Yummi!!
Däremot tyckte jag att filmen var lång. Den var bra och jag kan definitvt se den fler gånger. Men då ska jag inte kolla på kvällen. Filmen var närmare 2,5 timmar lång! Och eftersom den var lång blev det även lite stiltje emellanåt. Som tur var hämtade sig filmen gång på gång och just som man tyckte att "nu tar vi resten imorgon" var man tvungen att kolla vidare och se hur just den scenen skulle sluta.
I det stora hela var filmen riktigt bra och den hamnar på delad första plats över Robin Hood-filmerna tillsammans med Robin Hood: Prince of Thieves (1991).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar