Drömde en mardröm inatt. Eller mardröm. Det var hur som helst en obekväm dröm och jag vaknade upp lite så där för hastigt som en har tendens till att göra ur en sån dröm.
Och det jag kommer ihåg starkast från drömmen?
Att Peter Jöback hade blivit tjock. Och vad betyder det egentligen? Jag bryr mig inte ett om andra har "ett kilo för mycket" på kroppen eller inte.
Och jo så här i förbifarten, snart är mitt jullov också slut och jag är tillbaka på bloggen.
måndag 31 december 2012
lördag 22 december 2012
"Det är bara för pojkar"
Och där kom det igen.. Det där om pojkar och flickor som någon dum jäkel tutar i min son. Den här gången var det att bara pojkar kan syssla med vassa saker: knivar, skruvar och saxar.
Så sjukt tråkigt och så mycket jobb vi får lägga ner på att visa och förklara att både pojkar och flickor kan stycka, köra bil och tvätta. Allt handlar om att personen måste lära sig hur hen ska göra och inget annat.
När Sebastian säger sånna saker försöker jag att inte visa hur arg jag blir (inte på honom utan på de där jäklarna som säger sånt till honom) utan frågar varför han tycker så. Och sen försöker jag prata med honom om det.
Ja, han är bara tre och ett halvt år. Men det är otroligt hur mycket de förstår och kan resonera sig fram till. Jag blir imponerad av honom nästan varje dag när det gäller sånt där.
Men barn är lättpåverkade, och han ändrar sig såklart efter vad hans kompisar säger. Och många av dem är typiska pojkar och flickor. Någonstans på vägen har han exempelvis fattat tycke för Spindelmannen (våran katt heter som bekant också det) utan att veta vem det är. Skulle jag hålla upp en helt annan figur skulle han ändå säga Spindelmannen.
Efter en lång pratstund om vad jag och hans pappa kan och gör kunde han hur som helst konstatera att flickor faktiskt kan hålla på med vassa saker. Även om det inte var de saker jag försökte visa för honom, så är det ett stort steg på vägen. Och det utan att tjata eller pracka på mina åsikter. För det vill jag inte.
Jag vill att han ska utveckla sina egna åsikter (han blir såklart påverkad av oss och andra, men i och med att jag inte enbart visar vad pojkar ska ha på sig eller göra hoppas jag att han utvecklar sina grejer.). Var vi landar på vägen får vi se.
Hur gör du när dina barn säger något som inte helt är i linje med vad du vill förmedla?
Så sjukt tråkigt och så mycket jobb vi får lägga ner på att visa och förklara att både pojkar och flickor kan stycka, köra bil och tvätta. Allt handlar om att personen måste lära sig hur hen ska göra och inget annat.
När Sebastian säger sånna saker försöker jag att inte visa hur arg jag blir (inte på honom utan på de där jäklarna som säger sånt till honom) utan frågar varför han tycker så. Och sen försöker jag prata med honom om det.
Ja, han är bara tre och ett halvt år. Men det är otroligt hur mycket de förstår och kan resonera sig fram till. Jag blir imponerad av honom nästan varje dag när det gäller sånt där.
Men barn är lättpåverkade, och han ändrar sig såklart efter vad hans kompisar säger. Och många av dem är typiska pojkar och flickor. Någonstans på vägen har han exempelvis fattat tycke för Spindelmannen (våran katt heter som bekant också det) utan att veta vem det är. Skulle jag hålla upp en helt annan figur skulle han ändå säga Spindelmannen.
Efter en lång pratstund om vad jag och hans pappa kan och gör kunde han hur som helst konstatera att flickor faktiskt kan hålla på med vassa saker. Även om det inte var de saker jag försökte visa för honom, så är det ett stort steg på vägen. Och det utan att tjata eller pracka på mina åsikter. För det vill jag inte.
Jag vill att han ska utveckla sina egna åsikter (han blir såklart påverkad av oss och andra, men i och med att jag inte enbart visar vad pojkar ska ha på sig eller göra hoppas jag att han utvecklar sina grejer.). Var vi landar på vägen får vi se.
Hur gör du när dina barn säger något som inte helt är i linje med vad du vill förmedla?
Mutor och julstress
Idag ska jag muta mina barn, jajamen. Det ska jag. En lunch på det stora M-et och sen in i julstressen. För de andra alltså. Vi är klara med julklappar och resten i den svängen.
Det som står på schemat idag är att hämta lite klappar och handla mat. Men jag gissar att det kommer att vara fullt med folk överallt i alla affärer idag.
Därför blir det en muta åt ungarna.
Vad ska du göra idag?
Det som står på schemat idag är att hämta lite klappar och handla mat. Men jag gissar att det kommer att vara fullt med folk överallt i alla affärer idag.
Därför blir det en muta åt ungarna.
Vad ska du göra idag?
fredag 21 december 2012
Tomtar på loftet...
Idag går alla (många, en del - några stycken då) omkring med tomteluva på sig för att det är typ är jul snart. Och alla är så fina i sina luvor, så juligt och mysigt som bara den. Naw..
Och så kommer jag.
Med den enda tomteluva våran familj äger - Sebastians
Och ja, ni kan ju tänka er hur en treårings tomteluva ser ut på en snart trettioårings huvud. Just det.
Som en kondom.
Och så kommer jag.
Med den enda tomteluva våran familj äger - Sebastians
Och ja, ni kan ju tänka er hur en treårings tomteluva ser ut på en snart trettioårings huvud. Just det.
Som en kondom.
Snacka om att bli snuvad på konfekten!
Ett väldigt gott kännetecken på att Sebastian är trött är att han blir supertrotsig. Så där så att man får intala sig själv att barn är inte elaka av naturen Han har nämligen våran lilla Emil den där gossen. Mängder med hyss och funderingar och även om de oftast slutar ... illa (?) så menar han inget ont.
Men när han är trött och trotsig. Ja, då är en blocketförsäljning aldrig långt borta om vi säger så.
Tydligen hade han tvärvänt i humöret igår vid middagen och när jag kom hem precis efteråt så sov han redan gott i sin säng. Snarkandes som en hel fabrik. Vi är en aning förkylda fortfarande.
När jag kommer hem från jobbet är jag visserligen trött i huvudet, kissenödig som fan och hungrig men jag har ju saknat barnen som bara den under dagen och jag vill verkligen mysa med dem när jag kommer hem. Så ja, jag blev lite ledsen att han redan somnat när jag kom hem.
Men oj vad han var trött, han gick upp med mig i morse och var så där go som bara han kan vara - tretton timmar senare!
Men när han är trött och trotsig. Ja, då är en blocketförsäljning aldrig långt borta om vi säger så.
Tydligen hade han tvärvänt i humöret igår vid middagen och när jag kom hem precis efteråt så sov han redan gott i sin säng. Snarkandes som en hel fabrik. Vi är en aning förkylda fortfarande.
När jag kommer hem från jobbet är jag visserligen trött i huvudet, kissenödig som fan och hungrig men jag har ju saknat barnen som bara den under dagen och jag vill verkligen mysa med dem när jag kommer hem. Så ja, jag blev lite ledsen att han redan somnat när jag kom hem.
Men oj vad han var trött, han gick upp med mig i morse och var så där go som bara han kan vara - tretton timmar senare!
onsdag 19 december 2012
Hur tänker du när det kommer till julklappar?
Nu när det bara är dagar kvar till julafton så pratar såklart många om julen och allt där runtomkring. Bland annat julklappar. Inte så konstigt precis, eller hur?
I år är inte bara första julen då Sebastian följer någon julkalender, första året på länge för mig också för den delen. Tror inte att jag har sett någon kalender på tv sedan jag bodde hemma. Det är också första julen som jag verkligen kan ge mina barn leksaker som de vill ha utan att endast gå efter prislappen.
Så du kan ju gissa hur det gick...
Ska jag räkna efter i pengar så blev det inte jättedyrt med årets julklappsinköp, jag fyndade rejält på Ullared. Men ska jag räkna i antalet klappar så oj! Det blev sjukt många!
Det är så att jag till vissa personer känner att jag måste förklara mig. Och jag vill göra en sak tydlig här också, varken jag eller han dennadär här hemma överöser barnen med saker andra tider på året. Vi har det väldigt koncentrerat på just jul och födelsedagar. Kanske därför det blev sånna mängder iår?
- Mamma, FÅR jag verkligen den här?
Det brukar vara Sebastians standarsreplik när det kommer till fredags-/lördagsgodis som han får välja själv i affären. Så ja, vad ska jag säga? Det känns inte direkt som att han tar för givet att han ska få saker. Och varje liten sak han ändå får är väldigt speciell för honom.
Det är så det blir när man sitter med en massa lån, bilar och föräldrapenning. Inga pengar att spendera betyder minimalt med presenter.
Hur andra familjer har råd med husbygge, nya bilar, utomlandsemestrar och en hel del annat vardagslyx samtidigt, det är en gåta för mig. Vad drar de in på?
Vad drar du in på när det är lite knapert i plånboken?
I år är inte bara första julen då Sebastian följer någon julkalender, första året på länge för mig också för den delen. Tror inte att jag har sett någon kalender på tv sedan jag bodde hemma. Det är också första julen som jag verkligen kan ge mina barn leksaker som de vill ha utan att endast gå efter prislappen.
Så du kan ju gissa hur det gick...
Ska jag räkna efter i pengar så blev det inte jättedyrt med årets julklappsinköp, jag fyndade rejält på Ullared. Men ska jag räkna i antalet klappar så oj! Det blev sjukt många!
Det är så att jag till vissa personer känner att jag måste förklara mig. Och jag vill göra en sak tydlig här också, varken jag eller han dennadär här hemma överöser barnen med saker andra tider på året. Vi har det väldigt koncentrerat på just jul och födelsedagar. Kanske därför det blev sånna mängder iår?
- Mamma, FÅR jag verkligen den här?
Det brukar vara Sebastians standarsreplik när det kommer till fredags-/lördagsgodis som han får välja själv i affären. Så ja, vad ska jag säga? Det känns inte direkt som att han tar för givet att han ska få saker. Och varje liten sak han ändå får är väldigt speciell för honom.
Det är så det blir när man sitter med en massa lån, bilar och föräldrapenning. Inga pengar att spendera betyder minimalt med presenter.
Hur andra familjer har råd med husbygge, nya bilar, utomlandsemestrar och en hel del annat vardagslyx samtidigt, det är en gåta för mig. Vad drar de in på?
Vad drar du in på när det är lite knapert i plånboken?
tisdag 18 december 2012
Jag vette fan vem som satte igång kranen, men nu vill jag stänga av den!
Det är snor ÖVERALLT!
Suck.
Suck.
söndag 16 december 2012
Jo men alltså, vad ska man säga?
Jag är som du kanske vet, för ett samhälle där det är tillåtet att tänka fritt och allt sånt där bra puttinuttigt. Och det finns vissa saker som jag inte lägger ens en gnutta värde i, som nu det senaste året (?) har dykt upp som hetsiga diskusioner i olika medier.
Bland annat skolavslutningar.
Eller Disneys julprogram.
Eller luciafirande.
Och visst, en del av de där sakerna som tas upp är, enligt mig, jätteviktiga för att de står för så stora saker för mig. Till exempel att luciafirande är för barnen, inte för några uppstoppade vuxna som inte tillåter att tomtar eller pepparkaksgubbar är med i tåget.
Och så är det de där andra, som kanske borde vara viktiga men som jag faktiskt inte lagt ner ens en tanke innan. Och knappt någon efter heller om jag ska vara ärlig. Som Disneys julprogram. Ni vet, det där som går vid 15 på julafton.
Jag vet att jag borde bry mig om att de visar sterotypa dockor och nidbilder, men nej. Tyvärr. Just nu så gör jag inte det. Om jag ska vara helt ärlig så varken bryr jag mig om de klipper bort det eller om de har kvar det i programmet. Det finns så mycket med hela Disneykonceptet att om vi ska vara nogranna ska hela programmet slopas. Liksom många, många andra program som inte är från Disney.
Det är möjligt att jag ändrar mig senare, men just nu är det för mycket på en gång. Jag har nog med att på ett så naturligt sätt jag kan lära om Sebastian att flickor visst kan köra snöslungan. För det har tydligen någon på förskolan tutat i honom att bara pojkar gör. Och att det inte är okej att störa katten när han sover.
Bland annat skolavslutningar.
Eller Disneys julprogram.
Eller luciafirande.
Och visst, en del av de där sakerna som tas upp är, enligt mig, jätteviktiga för att de står för så stora saker för mig. Till exempel att luciafirande är för barnen, inte för några uppstoppade vuxna som inte tillåter att tomtar eller pepparkaksgubbar är med i tåget.
Och så är det de där andra, som kanske borde vara viktiga men som jag faktiskt inte lagt ner ens en tanke innan. Och knappt någon efter heller om jag ska vara ärlig. Som Disneys julprogram. Ni vet, det där som går vid 15 på julafton.
Jag vet att jag borde bry mig om att de visar sterotypa dockor och nidbilder, men nej. Tyvärr. Just nu så gör jag inte det. Om jag ska vara helt ärlig så varken bryr jag mig om de klipper bort det eller om de har kvar det i programmet. Det finns så mycket med hela Disneykonceptet att om vi ska vara nogranna ska hela programmet slopas. Liksom många, många andra program som inte är från Disney.
Det är möjligt att jag ändrar mig senare, men just nu är det för mycket på en gång. Jag har nog med att på ett så naturligt sätt jag kan lära om Sebastian att flickor visst kan köra snöslungan. För det har tydligen någon på förskolan tutat i honom att bara pojkar gör. Och att det inte är okej att störa katten när han sover.
lördag 15 december 2012
Jag matar och jag matar, men var är de!?
 |
| Nej, jag orkade inte ta ett nytt kort. Det är en hackspett, och det räcker. |
torsdag 13 december 2012
onsdag 12 december 2012
"Du får inte vara med i luciatåget"
Jag bara måste sprida det här vidare, för fy fan rent ut sagt! Många skolor tjafsar om att skolavslutningar inte får ha religösa inslag och därför inte vara i kyrkor och så vidare. Men det här!? Tydligt får skolan pracka på den här traditionen UTAN att visa hänsyn till vad barnen vill.
Karin aka Ketchupmamman skriver om att hennes son inte får vara pepparkaksgubbe i skolans luciatåg - för att det alltid har varit så och det bara är så, det är inget att diskutera.
Karin aka Ketchupmamman skriver om att hennes son inte får vara pepparkaksgubbe i skolans luciatåg - för att det alltid har varit så och det bara är så, det är inget att diskutera.
tisdag 11 december 2012
Vart tog däcken vägen?
Det är dagar som denna jag verkligen känner att våran familj har tur med tekniken... Och med tur menar jag såklart taskig tajming. Och med teknik menar jag snöslungan.
måndag 10 december 2012
Jag undrar hur stora de snöflingorna är egentligen!?
 |
| SMHI utfärdar snökanonsvarning. |
Han gav hur som helst med sig och nu har vi alltså blivit med katt.
Jomenjaha, då har vi fått ytterliggare en familjemedlem i huset. Kattungen Mjau Spindelmannen aka Tissen kom till oss igår. Och efter lite fräsande, spottande och kutryggande mot Orux så gick det faktiskt väldigt bra.
Än så länge är Orux mer nyfiken på Spindelmannen än vad katten tillåter. Men vi ger det några dagar. Vi kan ju inte blint räkna med att en kattunge på typ tre gram (okej, jag överdriver liiite) ska acceptera en hund på typ 25 kg på stört. Speciellt inte när han är van vid en hälften så stor hund.
Mina förhoppningar är förstås att Spindelmannen kommer att bli värsta skadedjursjägaren, ska han passa in i familjen är nästan det ett krav. Kan vi säga. Jag har länge tjatat och pratat mig varm om att vi ska ha katt men det har inte riktigt fallit i god jord om vi säger så hos han den där andra vuxna personen som lever under samma tak som mig. Fören nu. Efter sjuhundraåttioelva möss som sprungit i väggar, på vinden, i skåpen, i tvättkorgarna och på flera andra ställen så tröttnade även han. Tror jag. Han gav hur som helst med sig och nu har vi alltså blivit med katt.
Det är länge sen, väldigt länge sen, som jag hade katt och jag har aldrig haft en kattunge. Egentligen. För när jag var mindre och vi hade katt så var det ju inte jag utan mina föräldrar som fick ta hela inskolningsbiten. Men det verkar ha gått bra ändå. Han överlevde första natten och var så lekig när jag gick upp att både mina strumpor och byxor ett tag var i farozonen.
Och jag hade glömt hur mysigt det är med en varm, go och spinnande katt i knät. Sebastian gillade det också, även om "tissen" fick ligga i mitt knä och han bara ha en hand på honom. Och första frågan idag var inte "är det morgon?" utan "var är tissen?". Gullungen trodde kanske att katten skulle ligga inne hos honom på natten...
 |
| Jag gissar att Hampus och Spindelmannen kommer få speciell relation, båda är lika gosiga av sig. |
Mina förhoppningar är förstås att Spindelmannen kommer att bli värsta skadedjursjägaren, ska han passa in i familjen är nästan det ett krav. Kan vi säga. Jag har länge tjatat och pratat mig varm om att vi ska ha katt men det har inte riktigt fallit i god jord om vi säger så hos han den där andra vuxna personen som lever under samma tak som mig. Fören nu. Efter sjuhundraåttioelva möss som sprungit i väggar, på vinden, i skåpen, i tvättkorgarna och på flera andra ställen så tröttnade även han. Tror jag. Han gav hur som helst med sig och nu har vi alltså blivit med katt.
 |
| Spindelmannen började försöka leka med mig men var en aning för trött och föll ihop spinnande i mitt knä. |
Och jag hade glömt hur mysigt det är med en varm, go och spinnande katt i knät. Sebastian gillade det också, även om "tissen" fick ligga i mitt knä och han bara ha en hand på honom. Och första frågan idag var inte "är det morgon?" utan "var är tissen?". Gullungen trodde kanske att katten skulle ligga inne hos honom på natten...
söndag 9 december 2012
fredag 7 december 2012
Undrar om det här betyder att det - äntligen - blir en annan kvällssaga imorgon?
Ytterligare ett visdomsord från min äldsta son:
Sebastian och jag läser kvällssago, bland annat Vems byxor av Stina Wirzén, och på ett av ställena i boken ska man ropa efter Kanin, Nalle och Fågel. Samma visa varje kväll, jag anar att detta just nu är favoritboken.
- Men mamma, det är ju bara en bild! De hör inte!
Sebastian och jag läser kvällssago, bland annat Vems byxor av Stina Wirzén, och på ett av ställena i boken ska man ropa efter Kanin, Nalle och Fågel. Samma visa varje kväll, jag anar att detta just nu är favoritboken.
- Men mamma, det är ju bara en bild! De hör inte!
Att jag förstår betyder inte att jag tycker om det
Som när jag kommer till jobbet, iklädd ett par alldeles för tajta varseloranga termobyxor med en grå kappa till. Uppsatt hår i en knut med mössa över (tänk er Lilla My blandat med Marge Simpsons och sen en mössa ovanpå). Blek med både öron och näsa röda som stoppljus av kyla och snor. Framhäsande ett täppt "go'morron" till personalen.
Och så skrattar de åt mig! Eller med mig...?
Och så skrattar de åt mig! Eller med mig...?
Från mig till er på Apoteket, skrivet av en nybliven mamma
 |
| Eyeliner, foundation och mascara och intimcreme för rakning. Jo, och på ett litet hörn får en örontermometer till ungen vara med också. |
Attans! Med lite eyeliner så hade jag ju klarat alla vakennätter. Och med lite mascara så kunde många bajskatastrofer avhjälpts. Att jag inte kollade på apotekets sida för nyblivna mammor innan.
Och intimcremen! Hur kunde jag klara mig utan den!? Håller du inte med om att det var det första du tänkte dagen efter förlossningen "Härligt! Nu kan jag raka fitty igen!" inte att du var dödsrädd inför första gången du måste bajsa.
Ett litet tips till er Apoteket: Nyblivna mammor behöver såklart får känna att det är helt okej att bry sig om smink och den sortens välbefinnande. Men att BARA erbjuda smink, intimcreme för rakning och en örontermometer är skrattretande! Var är extrapriset på Xyloproct-krämen? Eller de gigantiska bindorna som finns på BB? Eller blutsaft? Eller annat matnyttigt som verkligen behövs, som blöjor och alvedon? Till både mamma, pappa och till barnet?
Skräpning!
torsdag 6 december 2012
Glömsk, mer glömsk och sen kommer jag
Alltså fifan vad trött jag blir på mig själv ibland, så otroligt glömsk! Och kom inte och säg att det hör till åldern, för då har jag demens innan jag ens fyllt 30 år! ARGHH!!!
Under hela den här veckan har mitt huvud kännts som en sån där kula som glittrar/snöar när man skakar på den och jag har varit betydligt mer glömsk och virrig än vanligt. Vilket är illa, väldigt illa.
Jag har bland annat glömt bort, flera gånger också för att jag har faktiskt blivit påmind om det några gånger, att Hampus ska ha ettårskalas på lördag, så nu sitter jag och får lite smått panik över att jag måste baka tårta, fixa fikabröd och STÄDA! De två första grejerna kan jag ändå fixa skapligt bra men den tredje. Det är så jag blir lite kallsvettig faktiskt...
Jag glömmer massa småsaker och försöker brygga kaffe utan vare sig filter eller vatten. Eller ens kannan. Lycka till med den liksom. Kommer på att jag ska göra en sak, tänker att jag ska skriva upp det för att inte glömma men glömmer likt förbannat ändå grejen innan jag hinner fram till pappret och pennan.
Nu är jag trött på det här!
Under hela den här veckan har mitt huvud kännts som en sån där kula som glittrar/snöar när man skakar på den och jag har varit betydligt mer glömsk och virrig än vanligt. Vilket är illa, väldigt illa.
Jag har bland annat glömt bort, flera gånger också för att jag har faktiskt blivit påmind om det några gånger, att Hampus ska ha ettårskalas på lördag, så nu sitter jag och får lite smått panik över att jag måste baka tårta, fixa fikabröd och STÄDA! De två första grejerna kan jag ändå fixa skapligt bra men den tredje. Det är så jag blir lite kallsvettig faktiskt...
Jag glömmer massa småsaker och försöker brygga kaffe utan vare sig filter eller vatten. Eller ens kannan. Lycka till med den liksom. Kommer på att jag ska göra en sak, tänker att jag ska skriva upp det för att inte glömma men glömmer likt förbannat ändå grejen innan jag hinner fram till pappret och pennan.
Nu är jag trött på det här!
onsdag 5 december 2012
Första vabben på länge
Både igår och i måndags vabbade jag. Trots att Samuel var hemma - ja. Och? Vi fick liksom ta hand om varsin unge. Sebbe var krasslig i söndags och lite i måndags och på natten till söndag åkte även Hampus på någon slags förkylning. Feber och matvägran, gissar på halsont.
Så ja, de senaste nätterna kan jag räkna de sammanlagda timmarna sömn på en hand. På riktigt. Att väckas cirkusgurkus två-tre gånger i timmen är inte direkt utvilande om vi säger så.
I söndag var jag så trött at tjag mådde illa nästan hela dagen, måndagen var som en enda stort flum och likaså i tisdags. Men idag, idag är det visserligen nästan likadant, känns det som att sömnbristen övergått i nästa stadie. Du vet, så där så att en inte längre känner sig trött. Förbi fnittrig och illamående. Där är jag nu.
Blir det ingen bättring snart, Hampus är ju för bövelen i stort sett feberfri nu, så kommer ju folk tro att jag är en zombie! Blek, hålögd och otroligt mer förvirrad än vanligt. Snart går jag där med utsträckta armar och dundrar in i folk som står i vägen.
Så ja, de senaste nätterna kan jag räkna de sammanlagda timmarna sömn på en hand. På riktigt. Att väckas cirkusgurkus två-tre gånger i timmen är inte direkt utvilande om vi säger så.
I söndag var jag så trött at tjag mådde illa nästan hela dagen, måndagen var som en enda stort flum och likaså i tisdags. Men idag, idag är det visserligen nästan likadant, känns det som att sömnbristen övergått i nästa stadie. Du vet, så där så att en inte längre känner sig trött. Förbi fnittrig och illamående. Där är jag nu.
Blir det ingen bättring snart, Hampus är ju för bövelen i stort sett feberfri nu, så kommer ju folk tro att jag är en zombie! Blek, hålögd och otroligt mer förvirrad än vanligt. Snart går jag där med utsträckta armar och dundrar in i folk som står i vägen.
"För vet du? Det är färger!"
Jag har en väldigt klok son, eller ja - två kloka söner men den av mindre modell säger inte så mycket än, som kommer med så kloka funderingar numera. Nu sist var det om färger, när Sebastian och jag satt och pärlade.
- Mamma, jag gillar rosa. Och lila. Och blå. Och grön. För vet du? Det är färger. Fast jag gillar rosa mest, det är gott.
Riktigt vad som är "gott" med rosa fick jag inget svar på. Men jag gillar hans stil - han gillar färger för att det är färger.
- Mamma, jag gillar rosa. Och lila. Och blå. Och grön. För vet du? Det är färger. Fast jag gillar rosa mest, det är gott.
Riktigt vad som är "gott" med rosa fick jag inget svar på. Men jag gillar hans stil - han gillar färger för att det är färger.
tisdag 4 december 2012
Alltså, lite opepp bara. Det är allt.
Känner mig lite opepp på att skriva inlägg just nu. Jag har en hel drös bra inlägg i huvudet som bara väntar på att bli skrivna, men det har varit alldeles för lite sömn på sistone att jag verkligen inte orkat engagera mig i annat än det absolut nödvändigaste.
Så ha tålamod, än en gång. För jag kommer igen, låt mig bara vara lite trögstartad.
Så ha tålamod, än en gång. För jag kommer igen, låt mig bara vara lite trögstartad.
Idag säger vi grattis och HIPP HIPP HURRA!
För i natt kom äntligen min lilla systerson!
Är så sjukt stolt över min syster, och otroligt glad över att våran familj blivit större med en liten knubbis.
Bra jobbat Millis!
Är så sjukt stolt över min syster, och otroligt glad över att våran familj blivit större med en liten knubbis.
Bra jobbat Millis!
lördag 1 december 2012
Första julkalendern dubbelt upp!
I år är Sebastian så stor att han börjar förstå det här med julen på allvar. Flera gånger har han sagt att vi ska skriva en lista till tomten över vad han önskar sig, undrar var tomten bor och om han fyller år innan eller efter julafton. Såatte, klapparna står verkligen i centrum kan vi säga.
Men nytt för i år är att han kan följa med i en julkalender, både chokladkalender och julkalendern på tvn. Trodde inte han skulle gilla den på tvn, men oj - han satt som klistrad! Och frågade direkt efteråt om det fanns fler avsnitt att kolla på. Så i år blir första året som han följer någon julkalender överhuvudtaget.
Han är så stor nu! Jag glömmer bort det ibland, åt båda hållen. Och det är alltid lika roligt (skrämmande) att bli påmind om det.
Det kommer att bli en fin jul det här, nu börjar det på allvar kännas som barnens högtid.
Och vad jag tyckte om kalendern? Jo, helt okej. Men inte lika fängslande förstaavsnitt som förra året.
Men nytt för i år är att han kan följa med i en julkalender, både chokladkalender och julkalendern på tvn. Trodde inte han skulle gilla den på tvn, men oj - han satt som klistrad! Och frågade direkt efteråt om det fanns fler avsnitt att kolla på. Så i år blir första året som han följer någon julkalender överhuvudtaget.
Han är så stor nu! Jag glömmer bort det ibland, åt båda hållen. Och det är alltid lika roligt (skrämmande) att bli påmind om det.
Det kommer att bli en fin jul det här, nu börjar det på allvar kännas som barnens högtid.
Och vad jag tyckte om kalendern? Jo, helt okej. Men inte lika fängslande förstaavsnitt som förra året.
fredag 30 november 2012
"Den förutsätter att kvinnans kropp är tillgänglig så länge hon inte gör motstånd."
Helt förståerligt så behövde DN komplettera sin nyhet om våldtäktsmålet där mannen friades, trots att domstolen trodde på kvinnans berättelse, för att hon "bara" hade sagt nej.
Eva Diesen anser att lagstiftningen behöver skriva om och säger så här i DN:
Om en sådan ändring skulle gå igenom skulle det kanske bli lättare att få fällande domar mot de våldtäkter som inte är överfallvåldtäkter.
Det kanske inte är så konstigt att offrets (kvinna eller man, spelar ingen roll) sexualitet ifrågasätts vid ett våldtäksmål om lagstiftningen idag säger att du måste bevisa bortom allt rimligt tvivel att en våldtäkt faktiskt har skett. Står ord mot ord går rätten hellre på den friande linjen än fällande.
Och visst tycker jag att det är hemskt när oskyldiga döms men om jag måste välja, då går jag hellre på den fällande linjen. I alla fall när jag hör siffrorna för hur många som åtalas och frias/döms för våldräkt. Jag kan helt och hållet förstå varför många inte anmäler en våldtäkt, för det första måste hen gå igenom hela händelsen igen med otaliga förhör och undersökningar. Och sen, sen ska hela sexlivet kartläggas, personens trovärdighet ska ifrågasättas och så vidare.
Systemet som ska vara rättvisst är tydligen inte det inom vissa områden.
Eva Diesen anser att lagstiftningen behöver skriva om och säger så här i DN:
– Nuvarande lagstiftning vilar på en patriarkal tradition som säger att det åligger kvinnorna att skydda sig själva. Den förutsätter att kvinnans kropp är tillgänglig så länge hon inte gör motstånd. Det borde vara tvärtom, att en kvinnas kropp inte är tillgänglig förrän hon uttryckligen gett sitt samtycke.
Om en sådan ändring skulle gå igenom skulle det kanske bli lättare att få fällande domar mot de våldtäkter som inte är överfallvåldtäkter.
Det kanske inte är så konstigt att offrets (kvinna eller man, spelar ingen roll) sexualitet ifrågasätts vid ett våldtäksmål om lagstiftningen idag säger att du måste bevisa bortom allt rimligt tvivel att en våldtäkt faktiskt har skett. Står ord mot ord går rätten hellre på den friande linjen än fällande.
Och visst tycker jag att det är hemskt när oskyldiga döms men om jag måste välja, då går jag hellre på den fällande linjen. I alla fall när jag hör siffrorna för hur många som åtalas och frias/döms för våldräkt. Jag kan helt och hållet förstå varför många inte anmäler en våldtäkt, för det första måste hen gå igenom hela händelsen igen med otaliga förhör och undersökningar. Och sen, sen ska hela sexlivet kartläggas, personens trovärdighet ska ifrågasättas och så vidare.
Systemet som ska vara rättvisst är tydligen inte det inom vissa områden.
Äntligen lite bevis på att jag börjar bli vis
Jag tror bannemej att det första gråa hårstrået kräver ett rejält firande i helgen. Eller hur!? Visst får man gotta sig när det äntligen finns lite bevis på att jag börjar bli vis?
onsdag 28 november 2012
Helt okej att våldta så länge som den andra "bara" säger nej
Eftersom kvinnan bara sa nej när hon inte ville och inte klöste ögonen ur våldtäktsmannen så räknas det inte som en regelrätt våldtäkt. Amen va fan!? Skojar rättsystemet med mig nu?
Menar de på allvar att ett nej inte längre är ett NEJ? Måste jag skicka iväg mina barn och lära dem våldstekniker för att, om det någon gång skulle behövas, de ska veta HUR och VAR de ska slå, skrika, klösa eller vadfansomhelst så att deras nej är giltigt? Har det verkligen gått så långt?
Tydligen.
Jag tyckte att det är helt sjukt när den som bli våldtagen måste redogöra inför rätten om sitt sexliv. För det vet vi ju sen innan att någon som har haft sex innan våldtäkten inte kan bli våldtagen. Och när en våldtäksman (eller kvinna för den delen) friats då inte offret kunnat säga stopp på grund av fylla, annan medvetslöshet eller skräck. Då har rätten minsann sagt att det varit för att offret inte sagt nej.
Och när det är någon som säger nej då? Då räcker inte det?
"Domstolen tror på hennes berättelse" men friar mannen ändå? Så om någon kommer fram till dig, erbjuder dig en chokladkaka med nötter i som du måste säga nej till skulle det alltså vara lika okej för den andra personen att säga "Jag tror på dig, men tvingar dig ändå, för du bankar ju faktiskt inte in huvudet på mig just nu".
Väldigt logiskt. Otroligt.
Här lär vi våra barn att säga nej när de inte vill och att det inte är okej att slåss. Och så är det tvärtom? What's up with that!?
Vad säger du? Dags för en lagändring? Är det dags att en våldtäkt enligt lag räknas som en våldtäkt om ena parten inte är med på det? Jag tycker det. Det är fan inte vara okej att våldta en annan bara för att hen inte gjorde motstånd - brutalt.
Menar de på allvar att ett nej inte längre är ett NEJ? Måste jag skicka iväg mina barn och lära dem våldstekniker för att, om det någon gång skulle behövas, de ska veta HUR och VAR de ska slå, skrika, klösa eller vadfansomhelst så att deras nej är giltigt? Har det verkligen gått så långt?
Tydligen.
Jag tyckte att det är helt sjukt när den som bli våldtagen måste redogöra inför rätten om sitt sexliv. För det vet vi ju sen innan att någon som har haft sex innan våldtäkten inte kan bli våldtagen. Och när en våldtäksman (eller kvinna för den delen) friats då inte offret kunnat säga stopp på grund av fylla, annan medvetslöshet eller skräck. Då har rätten minsann sagt att det varit för att offret inte sagt nej.
Och när det är någon som säger nej då? Då räcker inte det?
"Domstolen tror på hennes berättelse" men friar mannen ändå? Så om någon kommer fram till dig, erbjuder dig en chokladkaka med nötter i som du måste säga nej till skulle det alltså vara lika okej för den andra personen att säga "Jag tror på dig, men tvingar dig ändå, för du bankar ju faktiskt inte in huvudet på mig just nu".
Väldigt logiskt. Otroligt.
Här lär vi våra barn att säga nej när de inte vill och att det inte är okej att slåss. Och så är det tvärtom? What's up with that!?
Vad säger du? Dags för en lagändring? Är det dags att en våldtäkt enligt lag räknas som en våldtäkt om ena parten inte är med på det? Jag tycker det. Det är fan inte vara okej att våldta en annan bara för att hen inte gjorde motstånd - brutalt.
tisdag 27 november 2012
Alltså, ursäkta! Men va!?
Det verkar som att någon på Akademiska sjukhuset i Uppsala fått sig en släng av... nått konstigt. För istället för att lösa ett problem så sopar de problemet under mattan. Bra jobbat! Not.
Det är inte alltid jag hoppas att nyhetsartiklar har fel, men lite så är det nu faktiskt. Alltså, jag förstår att problemet inte kan lösas på stört. För säkert handlar det mycket om pengar. För att köpa nya sängar exempelvis. Men ändå?
Hur många sjukhussängar har inte en sidogrind? Och hur svårt vore det att informera och hjälpa de nyblivna föräldrarna att bulla upp med kuddar så att bebisen inte trillar ur sängen?
Vill föräldrar samsova med sina barn ska de också få göra det! Om barnet också vill det såklart.
Det är inte alltid jag hoppas att nyhetsartiklar har fel, men lite så är det nu faktiskt. Alltså, jag förstår att problemet inte kan lösas på stört. För säkert handlar det mycket om pengar. För att köpa nya sängar exempelvis. Men ändå?
Hur många sjukhussängar har inte en sidogrind? Och hur svårt vore det att informera och hjälpa de nyblivna föräldrarna att bulla upp med kuddar så att bebisen inte trillar ur sängen?
Vill föräldrar samsova med sina barn ska de också få göra det! Om barnet också vill det såklart.
måndag 26 november 2012
"Men hon har ju barn ser du väl!?"
Hur går det i julklappsjakten för dig? Själv är jag klar, jag gjorde ett megarejs i lördags när jag följde med en kompis på bussresa till Ullared. Det är första året som jag handlar julklappar till barnen där. Har alltid spridit ut klappköpet under året innan, meeen det har inte gått så bra i år.
Så när jag kom till Ullared sprang jag (skövlade mig förbi en massa människor och kundvagnar och varuplockare och varuvagnar och... DET VAR KNÖKAFULLT!) till leksaksavdelningen bara för att upptäcka att ja, de hade haft skeppet men tog slut på tre dagar och nej, de trodde inte att de skulle få hem det igen innan jul. Såklart nedstämd, började leta efter en reservplan och hittade ganska bra saker som jag ändå var nöjd över. Men sen så kom jag på jag glömt titta på pussel. Och vad ser jag på vägen dit om inte två piratskepp! i en annans kundvagn.
Jo, helt ärligt funderade jag på att sno ett av dem. Även solen har sina mörka fläckar...
Fick efter en stund tag i den som packat upp skeppen och kunde likt Arnold Schwarzenegger i Klappjakten kasta mig över det sista skeppet. Jag var så glad att jag hittade det att jag höll på att tjuta. Skrämde lite slag på arbetarna där när jag sa det till dem. Hehe... Och fick då reda på ett den extraladdningen med piratskeppen tagit slut på 20 minuter. Populärt kan man väl säga va?
Och så hittade jag ju även andra fynd, men skeppet alltså. Det tog priset. jag kunde gått till kassan redan då, det var det enda som jag verkligen skulle ha. Och som jag fick! Wohoo! Han kommer bli såååå glad! Men alltså, det gjorde jag ju inte. Gick till kassan menar jag. Jag fyllde vagnen till brädden. Mer än så om jag ska vara ärlig. Jisses vilket lass!!
Jag tycker faktiskt att det inte vore helt
fel med liiite större vagnar.
Och när vi var klara och betalat bestämde vi oss för att ta lite fika innan bussfärden hem. Då kom dagens bästa kommentar från ett äldre par. På vägen till fikan gapar en gubbe och flämtar till högt när jag går förbi med mitt jättelass. Gumman brevid tittar upp, tittar på mig, tittar på vagnen och sen bara:
- Men hon har ju barn ser du väl!!?
Och sen var det överstökat. HAHAHA! Bästa ever!!
 |
| Vore kul att veta hur många gånger de efterlyste olika vagnar under tiden jag var där. Många var det hur som helst. |
Jag hade ett mål med dagen. Ett. Och det var att få tag i en speciell leksak till Sebastian. Ett visst piratskepp. Och innan jag åkte iväg hade jag försökt skaffa mig en uppskattning av hur stort det här skeppet var. Jag menar, det hade ju inte varit så kul om skeppet var pyttelitet för sånna saker har en tendens att gå sönder ganska snabbt hemma. Det är liksom ordentliga leksaker som gäller. Leksaker som tåls att lekas med! Men nej, ingen leksaksbutik i närheten hade ett sånt skepp jag letade efter. En sa till och med att de inte skulle säljas i Sverige förens efter nyår! PANIK! Skeppet var liksom en av två saker som Sebbe verkligen önskat sig.
Så när jag kom till Ullared sprang jag (skövlade mig förbi en massa människor och kundvagnar och varuplockare och varuvagnar och... DET VAR KNÖKAFULLT!) till leksaksavdelningen bara för att upptäcka att ja, de hade haft skeppet men tog slut på tre dagar och nej, de trodde inte att de skulle få hem det igen innan jul. Såklart nedstämd, började leta efter en reservplan och hittade ganska bra saker som jag ändå var nöjd över. Men sen så kom jag på jag glömt titta på pussel. Och vad ser jag på vägen dit om inte två piratskepp! i en annans kundvagn.
Jo, helt ärligt funderade jag på att sno ett av dem. Även solen har sina mörka fläckar...
Fick efter en stund tag i den som packat upp skeppen och kunde likt Arnold Schwarzenegger i Klappjakten kasta mig över det sista skeppet. Jag var så glad att jag hittade det att jag höll på att tjuta. Skrämde lite slag på arbetarna där när jag sa det till dem. Hehe... Och fick då reda på ett den extraladdningen med piratskeppen tagit slut på 20 minuter. Populärt kan man väl säga va?
Och så hittade jag ju även andra fynd, men skeppet alltså. Det tog priset. jag kunde gått till kassan redan då, det var det enda som jag verkligen skulle ha. Och som jag fick! Wohoo! Han kommer bli såååå glad! Men alltså, det gjorde jag ju inte. Gick till kassan menar jag. Jag fyllde vagnen till brädden. Mer än så om jag ska vara ärlig. Jisses vilket lass!!
Jag tycker faktiskt att det inte vore helt
fel med liiite större vagnar.
Och när vi var klara och betalat bestämde vi oss för att ta lite fika innan bussfärden hem. Då kom dagens bästa kommentar från ett äldre par. På vägen till fikan gapar en gubbe och flämtar till högt när jag går förbi med mitt jättelass. Gumman brevid tittar upp, tittar på mig, tittar på vagnen och sen bara:
- Men hon har ju barn ser du väl!!?
Och sen var det överstökat. HAHAHA! Bästa ever!!
Har du lyssnat på radiodokumentärer någon gång?
Inte?
Nästan alla P-kanaler (P1,P2, P3, P4) gör dokumentärer, och jag burkar lyssna på några när jag har lite "tråkigt" arbete framför mig. Nu sist blev det Flodvågskatastrofen. Inte den bästa att lyssna på när man är tjutig och sitter på jobbet. Men oj så bra!!
En annan väldigt intressant och gripande dokumentär är Pionjärdykarna i Nordsjön. Jag visste inte innan jag lyssnat på den här att det förekom sånna vidriga experiment på dykare så nära oss.
Eller varför inte Smittad - om att vara ung och leva med HIV? Jag trodde inte att jag hade fördomar och jag trodde faktiskt att jag visste saker - men jag hade fel. En liten ögonöppnare om hur det ser ut idag.
Nästan alla P-kanaler (P1,P2, P3, P4) gör dokumentärer, och jag burkar lyssna på några när jag har lite "tråkigt" arbete framför mig. Nu sist blev det Flodvågskatastrofen. Inte den bästa att lyssna på när man är tjutig och sitter på jobbet. Men oj så bra!!
En annan väldigt intressant och gripande dokumentär är Pionjärdykarna i Nordsjön. Jag visste inte innan jag lyssnat på den här att det förekom sånna vidriga experiment på dykare så nära oss.
Eller varför inte Smittad - om att vara ung och leva med HIV? Jag trodde inte att jag hade fördomar och jag trodde faktiskt att jag visste saker - men jag hade fel. En liten ögonöppnare om hur det ser ut idag.
fredag 23 november 2012
Lite vintips, tack!
Jomensåhärärdet att jag blivit lite förtjust i rött vin. Med choklad till. Eller brie och kex. Eller chips. You get the point!?
Men, jag har verklige NOLL KOLL på vad man ska kolla efter. Jag har testat Morbergs röda vin och gillar det (en del säger att det är surt och tjaa - kanske, men det är inget som jag upplever direkt) och jag gillar vafan, heter det Diablo? I alla fall. Diablo säger vi, det finns flera sorter.
Och jag vet att jag inte gillar när vinet är så där torrt så det känns som att man vill häva i sig en hink vatten efter varje klunk.
Så vad ska jag kolla efter? Någon som känner sig manad att hjälpa mig i vindjungeln?
Jo, det får inte vara svindyrt heller. Min smärtgräns är nådd när det blir tresiffrigt.
Men, jag har verklige NOLL KOLL på vad man ska kolla efter. Jag har testat Morbergs röda vin och gillar det (en del säger att det är surt och tjaa - kanske, men det är inget som jag upplever direkt) och jag gillar vafan, heter det Diablo? I alla fall. Diablo säger vi, det finns flera sorter.
Och jag vet att jag inte gillar när vinet är så där torrt så det känns som att man vill häva i sig en hink vatten efter varje klunk.
Så vad ska jag kolla efter? Någon som känner sig manad att hjälpa mig i vindjungeln?
Jo, det får inte vara svindyrt heller. Min smärtgräns är nådd när det blir tresiffrigt.
torsdag 22 november 2012
GUCH - Grown Up Congenital Heart disease
Att bli mer medveten om vem man är, hur man har varit och vad som gjort mig till mig är sånna där stora frågor och svar som intresserar mig. En av de sakerna är just det att jag är ett hjärtbarn, jag har tidigare nämnt det. Bland annat så var jag på en efterkontroll i tisdags.
Jag tillhör en "ny" patientgrupp, så kallade GUCH (Grown Up Congenital Heart disease) och min grupp växer fort. Tack vare förbättrade operationstekniker, kunskap hos sjukvårdspersonal och allmänheten så lever idag 90 % av alla barn med medfödda hjärtfel upp till vuxenålder. Och det går knappt att jämföra med hur det såg ut innan.
Det finns flera sidor på nätet om GUCH om du vill läsa om det:
Vad händer med barn som opererats med en speciell teknik om 10 år, om 20 år, om 30-50 år? Det är frågor som måste besvaras för att barn som föds idag ska ha större chans att överleva. Och till det bidrar jag mer än gärna.
För det är faktiskt så, att man inte vet. Vi, GUCH-patienterna, är alla unika och vi bidrar alla lika mycket med kunskap om hur livet ser ut, vad som kan vänta runt hörnet. Det är bland annat på grund av detta som Hampus är född i Linköping och inte på mitt närmaste BB.
Det blir inte färre barn som föds med hjärtfel, utan kunskapen blir bara större och fler barn kan få chansen att leva ett fullt normalt liv. Tänk på det på alla hjärtans dag, för det är även våran dag - Alla hjärtebarns dag!
Jag tillhör en "ny" patientgrupp, så kallade GUCH (Grown Up Congenital Heart disease) och min grupp växer fort. Tack vare förbättrade operationstekniker, kunskap hos sjukvårdspersonal och allmänheten så lever idag 90 % av alla barn med medfödda hjärtfel upp till vuxenålder. Och det går knappt att jämföra med hur det såg ut innan.
Det finns flera sidor på nätet om GUCH om du vill läsa om det:
- Hjärtebarnsförbundet skriver om det.
- Liksom många landsting, Linköpings universitetsjukhus bland annat.
- Och det finns även andra svenska sidor om GUCH.
Vad händer med barn som opererats med en speciell teknik om 10 år, om 20 år, om 30-50 år? Det är frågor som måste besvaras för att barn som föds idag ska ha större chans att överleva. Och till det bidrar jag mer än gärna.
För det är faktiskt så, att man inte vet. Vi, GUCH-patienterna, är alla unika och vi bidrar alla lika mycket med kunskap om hur livet ser ut, vad som kan vänta runt hörnet. Det är bland annat på grund av detta som Hampus är född i Linköping och inte på mitt närmaste BB.
Det blir inte färre barn som föds med hjärtfel, utan kunskapen blir bara större och fler barn kan få chansen att leva ett fullt normalt liv. Tänk på det på alla hjärtans dag, för det är även våran dag - Alla hjärtebarns dag!
Jag tror att jag är lite sömnbakis, helt ärligt.
Så som jag har gnällt över att inte få sova ordentligt, lääänge har jag gnällt också. Vårat lilla matvrak till bebis håller oss vakna flera gånger om natten för att han ska äta.
Och ja. Han är hungrig, det är inte bara en vana.
Vissa nätter har han ätit som på dagen, varannan timme - inte mycket sömn för lilla mig som tar en stund på sig att somna om. Hujedamej så trött jag varit!
Men idag, den här dagen tar nog priset alltså. Och då har jag ändå fått sova skapligt inatt. Vi tryckte i Hampus extra mycket mat och fikade en en extra gång igår för att totalt däcka honom. Och det fungerade! Bara ett nattmål inatt. Helt otroligt.
Tyvärr blir man ju sömnbakis så här när man inte är van vid att kunna sova lite längre. Med andra ord, igår hade jag huvudvärk för att jag inte sovit så bra och idag har jag huvudvärk för att jag sovit för mycket.
En blir aldrig nöjd va?
Och ja. Han är hungrig, det är inte bara en vana.
Vissa nätter har han ätit som på dagen, varannan timme - inte mycket sömn för lilla mig som tar en stund på sig att somna om. Hujedamej så trött jag varit!
Men idag, den här dagen tar nog priset alltså. Och då har jag ändå fått sova skapligt inatt. Vi tryckte i Hampus extra mycket mat och fikade en en extra gång igår för att totalt däcka honom. Och det fungerade! Bara ett nattmål inatt. Helt otroligt.
Tyvärr blir man ju sömnbakis så här när man inte är van vid att kunna sova lite längre. Med andra ord, igår hade jag huvudvärk för att jag inte sovit så bra och idag har jag huvudvärk för att jag sovit för mycket.
En blir aldrig nöjd va?
onsdag 21 november 2012
Är det bara jag som får psykopatvibbar av den här dockan?
 |
| Bilden är lånad från ellos.se |
Öhh?
Så jag slutade att vara ärlig och ramlade in i artighetsträsket igen
- Hur mår du då?
- Jo tack, det är bara bra. Och du?
Hur ofta har jag inte både ställt och svarat så där? Hur ofta har inte du gjort samma sak? Även om du just då inte mår särskillt bra. Oavsett om det är en förskylning eller om du brytit ett ben.
Jag har slutat att fråga om jag inte vill veta HUR personen mår. Och jag har börjat svara på det där obekväma sättet om hur jag faktiskt mår. Inte den där artighetsfrasen. Mår jag bra, så svara jag naturligvis det. Men är jag förskyld så hymlar jag inte. Är jag sjukt trött så är jag.
Och det gör mig lite obekväm för andra misstänker jag. Det är en, inte så svag precis, känsla jag får när personen som frågat mig hur jag mår liksom backar ett steg när jag svarar. Och då vill jag bara skrika - MEN FRÅGA INTE OM DU INTE VILL VETA!
Hur gör du? Svarar du helt automatiskt att allt är bra även när du mår som skit? Och varför?
Jag vill gärna tro att folk frågar för att de vill veta, men ju ärligare jag är desto mer ser jag att det inte är så. Ungefär som när man säger till gamla vänner att man ska ta en fika någon gång - Vi kan väl höras? Ja, det vore skoj! Det måste vi! - fast man vet att det a l d r i g kommer att hända. Är det inte bättre att säga att det var kul att träffas, hoppas vi stöter på varandra igen, eller? Är det bara jag som tröttnat på artighetsgrejer som aldrig blir av?
Frågar jag en vän, bekant om hur hen mår så vill jag ju också veta. Om hen inte vill svara är en annan sak. Men jag frågar ju inte för att det hör till, jag vill veta.
Om jag ska vara riktigt ärlig så svarade jag på liknande sätt i högstadiet också, det var då jag började tänka i denna banan. Ända tills en klasskompis sa till mig - Men Angelica, det är ju alltid något fel med dig! Har du inte vrickat foten så är du förskyld! - så jag slutade att vara ärlig och ramlade in i artighetsträsket igen. Men nu, nu är jag inte allt lika beroende av vad andra tycker och nu tänker jag vara ärlig och rak mot mig själv och andra.
Det är något jag verkligen måste jobba med, för det är inte alltid lätt att frångå sina latheter. Men jag ska. Ärlighet vara längst, säger man inte så?
- Jo tack, det är bara bra. Och du?
Hur ofta har jag inte både ställt och svarat så där? Hur ofta har inte du gjort samma sak? Även om du just då inte mår särskillt bra. Oavsett om det är en förskylning eller om du brytit ett ben.
Jag har slutat att fråga om jag inte vill veta HUR personen mår. Och jag har börjat svara på det där obekväma sättet om hur jag faktiskt mår. Inte den där artighetsfrasen. Mår jag bra, så svara jag naturligvis det. Men är jag förskyld så hymlar jag inte. Är jag sjukt trött så är jag.
Och det gör mig lite obekväm för andra misstänker jag. Det är en, inte så svag precis, känsla jag får när personen som frågat mig hur jag mår liksom backar ett steg när jag svarar. Och då vill jag bara skrika - MEN FRÅGA INTE OM DU INTE VILL VETA!
Hur gör du? Svarar du helt automatiskt att allt är bra även när du mår som skit? Och varför?
Jag vill gärna tro att folk frågar för att de vill veta, men ju ärligare jag är desto mer ser jag att det inte är så. Ungefär som när man säger till gamla vänner att man ska ta en fika någon gång - Vi kan väl höras? Ja, det vore skoj! Det måste vi! - fast man vet att det a l d r i g kommer att hända. Är det inte bättre att säga att det var kul att träffas, hoppas vi stöter på varandra igen, eller? Är det bara jag som tröttnat på artighetsgrejer som aldrig blir av?
Frågar jag en vän, bekant om hur hen mår så vill jag ju också veta. Om hen inte vill svara är en annan sak. Men jag frågar ju inte för att det hör till, jag vill veta.
Om jag ska vara riktigt ärlig så svarade jag på liknande sätt i högstadiet också, det var då jag började tänka i denna banan. Ända tills en klasskompis sa till mig - Men Angelica, det är ju alltid något fel med dig! Har du inte vrickat foten så är du förskyld! - så jag slutade att vara ärlig och ramlade in i artighetsträsket igen. Men nu, nu är jag inte allt lika beroende av vad andra tycker och nu tänker jag vara ärlig och rak mot mig själv och andra.
Det är något jag verkligen måste jobba med, för det är inte alltid lätt att frångå sina latheter. Men jag ska. Ärlighet vara längst, säger man inte så?
tisdag 20 november 2012
Att förena nytta med nöje är alltid kul, eller hur!
Idag var det dags för min kontroll efter att Hampus kom till världen, serdu jag är ju ett sånt där hjärtbarn så jag går på kontroller regelbundet - och även idag såg allt finfint ut.
Fick med mig mina föräldrar idag, förena nytta med nöje liksom, och min mamma kom med det helt perfekta förslaget: Vi åker till Valla och köper GODIS! Tjohej, in i bilen efter första undersökningen och iväg till Valla vi for. Gamla Linköping alltså. Där Cloetta har en av sina butiker. det bidde lite godis, men jag var inte värst (eller kanske bäst?) på att handla där inte. Även om jag också kände mig duktig. Hehe...
Joalltså, det skulle varit lite bilder här men Blogger dummar sig så nähää, det blev inga bilder!
Fick med mig mina föräldrar idag, förena nytta med nöje liksom, och min mamma kom med det helt perfekta förslaget: Vi åker till Valla och köper GODIS! Tjohej, in i bilen efter första undersökningen och iväg till Valla vi for. Gamla Linköping alltså. Där Cloetta har en av sina butiker. det bidde lite godis, men jag var inte värst (eller kanske bäst?) på att handla där inte. Även om jag också kände mig duktig. Hehe...
Joalltså, det skulle varit lite bilder här men Blogger dummar sig så nähää, det blev inga bilder!
måndag 19 november 2012
VARNING, VARNING! Risk för beroendeframkallande!
Svärmor och jag gjorde julgodis i helgen. Hon glömde sin bok och fastnade i tidningen Buffe istället. Jag tackar för det många gånger om. Min tandläkare tackar nog inte alls..
Med GELEHALLON!
Ps, jag har snott bilden från ica.se.
 |
| Rocky Road |
Ps, jag har snott bilden från ica.se.
Jag börjar se ett mönster här'då'rå!
I min värld finns nästan bara måndagar, onsdagar och söndagar.
På måndagen känns det som en evighet till helgen. Sen kommer onsdagen som stått och lurat bakom en dörr. För att sedan bli skrämd av söndagen som lurpassat på en och kastar en ångestkappa över en.
Nja, okej. Jag har väl inte riktigt ångest varje söndag, men helgerna bara svischar förbi. Den här också. I torsdags kom mina svärföräldrar på besök och idag åkte de hem. Så hela helgen har gått i ett och gått för fort.
Vet knappt vad vi gjort, så fort har det gått. Plus att Hampus fått för sig att äta två-fem gånger per natt. Vilket liksom inte gör att huvudet känns mera "med" på dagarna precis. Snart börjar han komma upp i den där åldern då Sebastian slutade med nattmat tvärt, bara ett halvår kvar - sen får vi kanske börja sova hela nätter igen.
Förstår du hur jag längtar!?
På måndagen känns det som en evighet till helgen. Sen kommer onsdagen som stått och lurat bakom en dörr. För att sedan bli skrämd av söndagen som lurpassat på en och kastar en ångestkappa över en.
Nja, okej. Jag har väl inte riktigt ångest varje söndag, men helgerna bara svischar förbi. Den här också. I torsdags kom mina svärföräldrar på besök och idag åkte de hem. Så hela helgen har gått i ett och gått för fort.
Vet knappt vad vi gjort, så fort har det gått. Plus att Hampus fått för sig att äta två-fem gånger per natt. Vilket liksom inte gör att huvudet känns mera "med" på dagarna precis. Snart börjar han komma upp i den där åldern då Sebastian slutade med nattmat tvärt, bara ett halvår kvar - sen får vi kanske börja sova hela nätter igen.
Förstår du hur jag längtar!?
lördag 17 november 2012
Låt inte valet rinna ut i sanden, låt inte dina nära bestämma åt dig när stunden kommer. Detta är ditt beslut, bara ditt - ingen annans.
För mig är frågan om att donera organ väldig viktig. Både donation för medicinskt ändamål och transplantation. Kanske för att jag tycker om känslan att min död inte kommer att vara förgäves, när den än inträffar. Eller kanske för att jag känner så stor tacksamhet mot alla innan mig som bidragit till forskning och transplantationer runt om i världen. Hade dessa människor inte gjort detta, hade jag med största sannolikhet inte andats så fritt som jag gör idag.
Men med detta vill jag inte säga att alla som väljer att inte donera är dåliga människor, för det är de inte. Man kan ha vilka skäl som helst för att inte vilja donera och det är helt okej. Men jag vill att det ska finnas ett skäl!
Låt inte valet rinna ut i sanden, låt inte dina nära bestämma åt dig när stunden kommer. Detta är ditt beslut, bara ditt - ingen annans.
Hos Donationsrådet kan du anmäla dig till donationsregisret, oavsett om du väljer att donera eller inte. Och oavsett om du väljer att donera till medicinskt ändamål eller tranplantationer eller både och. Valet är ditt!
Inte haft min fina familj. Inte kunnat njuta av solskenet en fin vårdag.
Jag hade helt enkelt inte varit i detta livet idag.
fredag 16 november 2012
Har vi för stora krav på oss själva, blivit för egocentriska eller har samhället bara ändrat sig?
Det blev intressant diskussion på jobbet häromdagen, om förskolan - älgdagar (förälder ledig men barnet är på förskolan), 15 timmars och sånt.
Och jo, jag blir väl kanske lite hetsig när sånt kommer upp. Men inte för att jag tar åt mig eller för att jag tycker att jag har rätt utan för att ämnet är något som jag finner särskillt intressant. Att få höra hur andra tycker och få säga min mening. Och mycket för att jag just nu i livet befinner mig just där, då förskolan står väldigt mycket i centrum.
Det som jag tycker är intressant för min egna lilla personliga del är att jag liksom aldrig riktigt kan bestämma mig för vad jag tycker. Kanske för att allt det här är så väldigt induviduellt. Familjens situation. Barnets behov. Föräldrars önskemål. Och så vidare.
För å ena sidan tycker jag att föräldrar ska vara hemma med sina barn. Att barnet inte har något behov av förskolan från början. Det är något vi, föräldrar och samhället i övrigt, skapar. Och å andra sidan behöver barn förskolans pedagogiska del, den som (iallafall inte jag) hemmet inte kan erbjuda fullt ut. Och kompisarna. Gemenskapen.
I våran kommun har de precis tagit bort "älgdagarna" (de kallas olika överallt: potatisdagar, jaktdagar osv) och eftersom vi är en jaktfamilj strular det till det för oss en hel del. Och precis som det mesta med det här ämnet är jag delad. Men. Eller. Nä. Jag lutar nog faktiskt mest åt att den här sortens dagar ska finnas att tillgå. Det finns perioder i livet man måste göra saker, på vardagar, där barnet/barnen inte kan följa med och när man desutom inte har tillgång till barnvakter. Husrenoveringar, bankbesök, läkarbesök, jakt, andra saker som jag inte kommer på just nu. Och varför skulle det inte vara okej att på ordinarie tider låta barnet/barnen få vara på förskolan vid dessa undantag? Eller om vi tänker tvärtom. Säg att en av föräldrarna jobbar skift, oregelbundna tider, och just den dagen som förskolan ska göra ett teaterbesök är barnet egentligen ledig. Får det här barnet då inte följa med på teatern? För att föräldern är hemma och per automatik ska barnet också vara det? Eller skulle det då vara okej för barnet att följa med och lämna föräldern ensam hemma?
Ja, alltså det är verkligen skitsvårt det här!
Innan Sebastian hade kommit till världen ville jag vara hemma med alla ungarna (jo, vi har alltid vetat att vi ska ha fler än en) under föräldraledighet och sånt. Är man ändå hemma liksom. Det var innan vi upptäckte hur beroende barn kan vara av sina kompisar och stimulans. Jag har ett väldigt aktivt barn och det är på gott och ont. På den onda sidan är att jag inte kan i hemmamiljö stimulera honom fullt ut, så som han behöver. Jag har inte den kunskapen, det tålamodet eller verktygen för det. Och visst gör det mig ledsen, men jag vet att han kan få dessa bitar på förskolan. Kanske skulle jag kunnat hantera situationen om jag tvingats lära mig. Men då kan man också undra varför personalen på förskolor ska vara utbildade, om vem som helst kan göra det.
Och nu går ju Sebastian på förskolan 15 timmar varje vecka medan någon av oss föräldrar är hemma med Hampus. Vilket som är bäst går inte att säga. Jag kan bara tala om hur det är för oss, och för oss är det bästa att Sebastian får möjligheten att vara på förskolan med jämna mellanrum. Hampus har inte börjat än så om honom och hans behov kan jag inte ens uttala mig. Inte om det och inte än.
Hur ser det ut i din familj?
Och jo, jag blir väl kanske lite hetsig när sånt kommer upp. Men inte för att jag tar åt mig eller för att jag tycker att jag har rätt utan för att ämnet är något som jag finner särskillt intressant. Att få höra hur andra tycker och få säga min mening. Och mycket för att jag just nu i livet befinner mig just där, då förskolan står väldigt mycket i centrum.
Det som jag tycker är intressant för min egna lilla personliga del är att jag liksom aldrig riktigt kan bestämma mig för vad jag tycker. Kanske för att allt det här är så väldigt induviduellt. Familjens situation. Barnets behov. Föräldrars önskemål. Och så vidare.
För å ena sidan tycker jag att föräldrar ska vara hemma med sina barn. Att barnet inte har något behov av förskolan från början. Det är något vi, föräldrar och samhället i övrigt, skapar. Och å andra sidan behöver barn förskolans pedagogiska del, den som (iallafall inte jag) hemmet inte kan erbjuda fullt ut. Och kompisarna. Gemenskapen.
I våran kommun har de precis tagit bort "älgdagarna" (de kallas olika överallt: potatisdagar, jaktdagar osv) och eftersom vi är en jaktfamilj strular det till det för oss en hel del. Och precis som det mesta med det här ämnet är jag delad. Men. Eller. Nä. Jag lutar nog faktiskt mest åt att den här sortens dagar ska finnas att tillgå. Det finns perioder i livet man måste göra saker, på vardagar, där barnet/barnen inte kan följa med och när man desutom inte har tillgång till barnvakter. Husrenoveringar, bankbesök, läkarbesök, jakt, andra saker som jag inte kommer på just nu. Och varför skulle det inte vara okej att på ordinarie tider låta barnet/barnen få vara på förskolan vid dessa undantag? Eller om vi tänker tvärtom. Säg att en av föräldrarna jobbar skift, oregelbundna tider, och just den dagen som förskolan ska göra ett teaterbesök är barnet egentligen ledig. Får det här barnet då inte följa med på teatern? För att föräldern är hemma och per automatik ska barnet också vara det? Eller skulle det då vara okej för barnet att följa med och lämna föräldern ensam hemma?
Ja, alltså det är verkligen skitsvårt det här!
Innan Sebastian hade kommit till världen ville jag vara hemma med alla ungarna (jo, vi har alltid vetat att vi ska ha fler än en) under föräldraledighet och sånt. Är man ändå hemma liksom. Det var innan vi upptäckte hur beroende barn kan vara av sina kompisar och stimulans. Jag har ett väldigt aktivt barn och det är på gott och ont. På den onda sidan är att jag inte kan i hemmamiljö stimulera honom fullt ut, så som han behöver. Jag har inte den kunskapen, det tålamodet eller verktygen för det. Och visst gör det mig ledsen, men jag vet att han kan få dessa bitar på förskolan. Kanske skulle jag kunnat hantera situationen om jag tvingats lära mig. Men då kan man också undra varför personalen på förskolor ska vara utbildade, om vem som helst kan göra det.
Och nu går ju Sebastian på förskolan 15 timmar varje vecka medan någon av oss föräldrar är hemma med Hampus. Vilket som är bäst går inte att säga. Jag kan bara tala om hur det är för oss, och för oss är det bästa att Sebastian får möjligheten att vara på förskolan med jämna mellanrum. Hampus har inte börjat än så om honom och hans behov kan jag inte ens uttala mig. Inte om det och inte än.
Hur ser det ut i din familj?
torsdag 15 november 2012
Och där blev jag attackerad av mammasamvetet
Jag har ju börjat jobba igen efter föräldraledigheten, heltid. Och det är såklart både skitjobbigt och jätteroligt. Speciellt när jag känner att jag är saknad hemma.
Inte för att Samuel inte gör ett bra jobb hemma med barna, för det gör han. Men Sebastian har liksom vant sig vid att jag är hemma mer. Det har bara varit korta perioder i hans liv som jag varit borta mer än hemma. Så visst förstår jag att han kommenterar det ibland. Men alltså, det här mammasamvetet kan ju ta kål på vem som helst..
Nästan varje lördagsmorgon frågar Sebastian om jag ska åka och jobba. Och när jag svara att jag inte ska det får jag ett glatt Åh, vad jag är glad mamma! Du är hemma idag! Och ja.
Jag är ju också glad för att jag är hemma, samtidigt som den där glada lilla kommentaren inte precis ger mig något gott samvete för resten av veckan.
Men höjden, eller den vekliga attacken av mammasamvetet kom ändå häromkvällen vid läggdags. Sebastian pratade en del i sömnen den här kvällen och en av gångerna när jag gick upp till honom för att kolla att han inte var vaken fick jag höra:
Mamma, ska du jobba nu? Jag vill ha dig.
Med gråt i tonen dessutom. Då. Då var det nära att jag skickade till cheferna att på måndag kommer jag inte. Min fina, fina Sebastian. Du är saknad varje dag du också!
Inte för att Samuel inte gör ett bra jobb hemma med barna, för det gör han. Men Sebastian har liksom vant sig vid att jag är hemma mer. Det har bara varit korta perioder i hans liv som jag varit borta mer än hemma. Så visst förstår jag att han kommenterar det ibland. Men alltså, det här mammasamvetet kan ju ta kål på vem som helst..
Nästan varje lördagsmorgon frågar Sebastian om jag ska åka och jobba. Och när jag svara att jag inte ska det får jag ett glatt Åh, vad jag är glad mamma! Du är hemma idag! Och ja.
Jag är ju också glad för att jag är hemma, samtidigt som den där glada lilla kommentaren inte precis ger mig något gott samvete för resten av veckan.
Men höjden, eller den vekliga attacken av mammasamvetet kom ändå häromkvällen vid läggdags. Sebastian pratade en del i sömnen den här kvällen och en av gångerna när jag gick upp till honom för att kolla att han inte var vaken fick jag höra:
Mamma, ska du jobba nu? Jag vill ha dig.
Med gråt i tonen dessutom. Då. Då var det nära att jag skickade till cheferna att på måndag kommer jag inte. Min fina, fina Sebastian. Du är saknad varje dag du också!
Flygplan är inget annat än en buss med vingar...
...därför behövs inga bälten. Och skulle planet ändå störta, så dör du ju ändå. Så varför ens använda ett bälte?
Så säger Michael O'Leary (Ryanairs chef). För att han vill ha ståplatser i flrygplanen.
Och jo, ja... Flygplan är väl som bussar med vingar. Men även i bussar ska man använda bälten.
Så säger Michael O'Leary (Ryanairs chef). För att han vill ha ståplatser i flrygplanen.
Och jo, ja... Flygplan är väl som bussar med vingar. Men även i bussar ska man använda bälten.
Skjut mig!
Nästintill sömnlös natt.
Både ögon och huvud svullna och värkande av sömnbrist.
Det kommer bli en tipptoppdag det här. Right?
onsdag 14 november 2012
Skillnaden mellan första och andra barnet - Ajabajja!
När Sebastian var liten och började undersöka allt i huset började såklart ajabajja-åldern. För oss föräldrar alltså. Men serni, Sebastian var en aning för ivrig på livet för att vi skulle palla med att säga ajabajja femtielva upphöjt till åtta på en dag. Så alla prydnadssaker fick flytta upp en våning.
Och sen en till.
Och sen en till.
Och sen försvann några fönsterbrädor.
Och alla ytterkläder.
Och grindar sattes upp.
Han var nyfiken på allt och testade gärna, gääääärna allting flera gånger. Jag kan lova att vi har en uppsättning med kontaktproppar som skulle kunna fylla flera hus kontakter. Och han bara log åt oss när vi sa till att han inte fick pilla på kontakter "Det gör jag ändå!" eller ville äta på oätliga saker.
Jag har med andra ord inte så många saker framme längre, prydnadssaker alltså. Skräp som reklampapper har jag desto mer av. Eller det syns nog bara mer nu...
Men Hampus. Han som inte har fått den här vanliga nufårviflyttauppalltenvåningrejset som sin storebror blir så otroligt ledsen när vi måste säga till honom att inte pilla i kontakter eller pussbitas/blåsbitas. Först ska läget kännas av; menar mamma/pappa allvar? och sen kommer stora underläppen följt av storgrinande. Hjärtskärande storgråt med krokodiltårar.
Om det är bättre eller sämre, har jag ingen aning om. Jag är bara så sjukt imponerad att de kan vara så lika men ändå så olika.
Sebastian är den otroligt nyfikna som vill veta hur allt fungerar och testar våra gränser till max och samtidigt är blyg och försiktig. Medan Hampus är tänkaren, som är helt orädd och lite extra känslig.
Det ska bli så roligt att se båda utveckla sina personligheter ännu mer, se om Hampus oräddhet smittar av sig på Sebastian. Och Sebastians vetgirighet smittar av sig på Hampus.
För det märks redan att Hampus tar efter Sebastian i testandet. ALLT som storebror gör ska han också testa... På gott och ont.
Och sen en till.
Och sen en till.
Och sen försvann några fönsterbrädor.
Och alla ytterkläder.
Och grindar sattes upp.
Han var nyfiken på allt och testade gärna, gääääärna allting flera gånger. Jag kan lova att vi har en uppsättning med kontaktproppar som skulle kunna fylla flera hus kontakter. Och han bara log åt oss när vi sa till att han inte fick pilla på kontakter "Det gör jag ändå!" eller ville äta på oätliga saker.
Jag har med andra ord inte så många saker framme längre, prydnadssaker alltså. Skräp som reklampapper har jag desto mer av. Eller det syns nog bara mer nu...
Men Hampus. Han som inte har fått den här vanliga nufårviflyttauppalltenvåningrejset som sin storebror blir så otroligt ledsen när vi måste säga till honom att inte pilla i kontakter eller pussbitas/blåsbitas. Först ska läget kännas av; menar mamma/pappa allvar? och sen kommer stora underläppen följt av storgrinande. Hjärtskärande storgråt med krokodiltårar.
Om det är bättre eller sämre, har jag ingen aning om. Jag är bara så sjukt imponerad att de kan vara så lika men ändå så olika.
Sebastian är den otroligt nyfikna som vill veta hur allt fungerar och testar våra gränser till max och samtidigt är blyg och försiktig. Medan Hampus är tänkaren, som är helt orädd och lite extra känslig.
Det ska bli så roligt att se båda utveckla sina personligheter ännu mer, se om Hampus oräddhet smittar av sig på Sebastian. Och Sebastians vetgirighet smittar av sig på Hampus.
För det märks redan att Hampus tar efter Sebastian i testandet. ALLT som storebror gör ska han också testa... På gott och ont.
tisdag 13 november 2012
Nu är det ett år sedan jag låg med en viss liten kladdig skruttunge på magen för första gången
För ett år sedan blev jag mamma för andra gången, många saker var likt gången innan och lika många saker var olikt. Men en sak var definitiv. Jag blev blixtförälskad. För tredje gången fick jag uppleva något helt otroligt, kärlek vid första ögonkastet.
Idag säger vi GRATTIS till världens finaste Hampus som fyller ett år!
Hampus är min lilla solstråle. Min glada, busiga, charmiga matvrak till bebis. Under året som gått har han både lärt sig och oss otroligt mycket. Det går knappt att lista upp allt som vi lärt oss under året.
Jag var rädd för att kärleken till andra barnet inte skulle kunna bli lika stor som för första, det visade Hampus med besked att det var möjligt. Från första stund. Och vilken otrolig känsla!
Hampus har hunnit med att få flera tänder, lära sig krypa och gå. Just nu lär han sig att klättra upp på alla möjliga och omöjliga saker. Soffor, trappor, sängar, oss, stolar, hunden. Allt som han kommer åt. Och han är imponerande duktig på att ta sig ner från dem också. Ska han ta sig ner från sängen så backar han från stället som han är på just då tills han är nere. Vilket kan betyda att han backar från huvudänden på sängen till fotänden.
Dagen till ära kommer vi att fira med en hel del gottigheter, eftersom han är ett sånt matvrak så har det varit skitsvårt att "fjäska till det" för honom. Men jag räknar med att en hel del broccoli kommer att serveras under dagen. Och mjölk. Shit, vi kommer ligga på en konsumtion av orkarintetänkapåhurmånga liter mjölk i veckan när grabbarna blir större!
Och paket! Såklart att pojken får paket idag. Frågan är bara om han hinner öppna dem innan storebror "hjälper till". Sebastian har pratat om paketen Hampus ska få bra länge nu. Han är helt på det klara med att det är Hampus som fyller år, typ får psykbryt varje gång han förstår att det är jul innan han själv fyller år. Och säger sen högt att han minsann ska hjälpa Hampus med paketen. Jo... Vi får se hur många paket Hampus lyckas öppna själv, som sagt.
 |
| På BB i Linköping. |
Hampus är min lilla solstråle. Min glada, busiga, charmiga matvrak till bebis. Under året som gått har han både lärt sig och oss otroligt mycket. Det går knappt att lista upp allt som vi lärt oss under året.
Jag var rädd för att kärleken till andra barnet inte skulle kunna bli lika stor som för första, det visade Hampus med besked att det var möjligt. Från första stund. Och vilken otrolig känsla!
 |
| MIN, bara MIN!! |
Dagen till ära kommer vi att fira med en hel del gottigheter, eftersom han är ett sånt matvrak så har det varit skitsvårt att "fjäska till det" för honom. Men jag räknar med att en hel del broccoli kommer att serveras under dagen. Och mjölk. Shit, vi kommer ligga på en konsumtion av orkarintetänkapåhurmånga liter mjölk i veckan när grabbarna blir större!
 |
| En månad ungefär. |
 |
| Det är roligt att rita! |
Grattis min skruttunge!!
söndag 11 november 2012
Hampus har lärt sig "kurragömma"
Nämligen att stå i ett hörn och fnissa...
Hur sött inte det på en skala?
lördag 10 november 2012
Packeterat en gris, och ni då?
Men först, innan jag stod med det det hann jag med lite andra sysslor också. Tänkte bara berätta det, för jag vet ju hur intresserade folk är av vad jag äter och gör, lite så där i FB-/Twitter- och Instagram-anda.
Jo, då det här har jag gjort idag.
Jo, då det här har jag gjort idag.
- Damsugit BÅDE över- och undervåning.
- Bädda rent i ALLAS sängar.
- Kört ved, men inte själv.
- Vikt hundra maskiner tvätt. Okej, det var nog... öhm, fem. Men ändå. Det är MÅNGA!
- Kört igång en maskin tvätt. Och ja, det betyder att jag har haft en hel drös med kläder och annat nytvättat drällandes här hemma. Och? Det var rent. Då kvittar det liksom om kläderna hämtas från en hög eller från en garderob. Så det så!
- Packeterat en hel jävla massa kilo gris. Typ 40.
fredag 9 november 2012
Kulturnatt, eftermiddagsbio och fredagsmys
Hörru! Du som har barn i förskoleåldern och däromkring. Missat att det är Kulturnatten i Oskarshamn idag?
Det finns en hel del för småttingar att göra också, inte bara grejer för oss vuxna och kultiverade. Öhm.. Hur som helst. Vid 15 tycker jag att du, som vill gå på bio med en småtting i upplyst salong, ska befinna dig på Sagabiografen. Med småttingen såklart.
Men det går säkert att låna en om du råkar glömma.
Jag och Sebastian kommer definitvt att vara där, med popcorn och jordgubbsmer i hela famnen.
Det är vad jag kallar fredagsmys!
Det finns en hel del för småttingar att göra också, inte bara grejer för oss vuxna och kultiverade. Öhm.. Hur som helst. Vid 15 tycker jag att du, som vill gå på bio med en småtting i upplyst salong, ska befinna dig på Sagabiografen. Med småttingen såklart.
Men det går säkert att låna en om du råkar glömma.
Vid 15 är det Lilla spöket laban för de mindre barnen och vid 16 är det Monsters inc för de lite större barnen. Passa på!!
Jag och Sebastian kommer definitvt att vara där, med popcorn och jordgubbsmer i hela famnen.
Det är vad jag kallar fredagsmys!
torsdag 8 november 2012
onsdag 7 november 2012
Och jag säger bara: BRAVO SATS! och BRAVO JOSEPHINE!
Någon som sett SATS reklambild med Josephine? Men du kanske sett Katrins hån mot reklamen?
Katrin undrar varför det är okej i Sverige att tjejer är mulliga när det inte är okej i andra länder, andra storstäder. Nu vet ju inte jag hur påläst hon är, men rakt upp och ner så känns det lite som att det kanske inte rör sig om så mycket. Inom det här det vill säga.
Nej, det är inte så i resten av världen. I en del länder (kulturer) är det till exempel mannen som ska smycka ut sig. I en del kulturer är bland det finaste som finns att ha pyttesmå fötter. Och i andra så är det finaste du kan vara just MULLIG.
Så länge du är hälsosam spelar det liksom ingen roll hur många kilo du har på kroppen. Visste ni föresten att en smal person kan ha dubbelt så mycket fett i kroppen än en betydligt större? Hälsa handlar om så mycket mer än siffror på en våg, vilket vara det allra viktigaste för en del.
Och ska vi prata om vad som är sjukligt eller inte så är väl den där besattheten om något sjukligt?
Katrin undrar varför det är okej i Sverige att tjejer är mulliga när det inte är okej i andra länder, andra storstäder. Nu vet ju inte jag hur påläst hon är, men rakt upp och ner så känns det lite som att det kanske inte rör sig om så mycket. Inom det här det vill säga.
Nej, det är inte så i resten av världen. I en del länder (kulturer) är det till exempel mannen som ska smycka ut sig. I en del kulturer är bland det finaste som finns att ha pyttesmå fötter. Och i andra så är det finaste du kan vara just MULLIG.
Så länge du är hälsosam spelar det liksom ingen roll hur många kilo du har på kroppen. Visste ni föresten att en smal person kan ha dubbelt så mycket fett i kroppen än en betydligt större? Hälsa handlar om så mycket mer än siffror på en våg, vilket vara det allra viktigaste för en del.
Och ska vi prata om vad som är sjukligt eller inte så är väl den där besattheten om något sjukligt?
måndag 5 november 2012
Nu går jag och lägger mig, bara för att jag kan.
Och för att läsa lite såklart!
Jag känner mig som en nyförälskad i mina böcker just nu. Längtat hela dagen efter dem.
Och när är den perfekta tiden att lämna barnet på förskolan då!?
Det finns få saker som kan göra mig upprörd på stört. En av de sakerna är när folk ger sig på andra familjers beslut om exempelvis förskolepremiär. En mamma i min närhet har fått kritik över att hon ska börja jobba, hennes unge är runt året. Och hör och häpna - ungen har ju faktiskt en far också!
Nej, historien förtäljer inte om han ska vara hemma. Och vet ni vad - det spelar ingen roll!
Vem har rätt att ge sig på en annans familjs beslut om sånna här saker? Vem fan tror att hen har rätt att säga att en det är dåligt av mamman att börja jobba när ungen är så liten. Va!? Vem!? Ingen. Absolut ingen alls.
Blir pappan automatiskt en dålig förälder för att han inte stannar hemma direkt efter förlossningen och fram tills skolåldern? Nej. Såklart inte. Och varför? För att vi själva sätter normen att mammor ska vara hemma och pappor ska jobba. Det är så alla gör, och det är så alla måste göra.
Eller?
Av erfarenhet kan jag säga att det är BULLSHIT! Jag rent av plågade mig själv genom stora delar av förra föräldraledigheten. Inte för att jag inte ville vara hemma med mitt barn, för det ville jag. Herreje, jag skulle kunna göra allt för den pojken! Utan för att jag skulle vara så perfekt, som alla andra.
Det skulle vara städat hemma, lagad mat från grunden, barnet skulle vara så pedagogiskt stimulerat att man skulle kunna kräkas utan att det skulle göra någon skillnad. Och ja, jag gick tamejfan nästan in i väggen. För förutom att jag skulle göra allt det där så fick jag ju absolut inte lämna över något på pappan. För inte vet väl pappor hur de ska ta hand om sina barn?
Den här gången är det annorlunda, vi delar mycket mer likt än förra gången. Många har höjt på ögonbrynen för att Samuel tog ledigt två dagar i vacken ändå från dag ett. Och sen vara föräldraledig helt när jag jobbade. Det var ju det värsta jag kunde göra - lämna barnen för att jobba!
Och en sak till, båda ungarna överlevde. De växte precis som vanligt, utvecklades helt normalt och hade både bra och dåliga dagar precis som vanligt - trots att jag inte var hemma. Ska man lyssna på de där Familjelivsföräldrarna så borde ju ungarna dött i stället.
Ge fan i att tracka andra familjers beslut, ingen förutom familjen vet varför gör som de gör och ingen har bättre insikt i vad som är bäst för familjen än just de själva!
Nej, historien förtäljer inte om han ska vara hemma. Och vet ni vad - det spelar ingen roll!
Vem har rätt att ge sig på en annans familjs beslut om sånna här saker? Vem fan tror att hen har rätt att säga att en det är dåligt av mamman att börja jobba när ungen är så liten. Va!? Vem!? Ingen. Absolut ingen alls.
Blir pappan automatiskt en dålig förälder för att han inte stannar hemma direkt efter förlossningen och fram tills skolåldern? Nej. Såklart inte. Och varför? För att vi själva sätter normen att mammor ska vara hemma och pappor ska jobba. Det är så alla gör, och det är så alla måste göra.
Eller?
Av erfarenhet kan jag säga att det är BULLSHIT! Jag rent av plågade mig själv genom stora delar av förra föräldraledigheten. Inte för att jag inte ville vara hemma med mitt barn, för det ville jag. Herreje, jag skulle kunna göra allt för den pojken! Utan för att jag skulle vara så perfekt, som alla andra.
Det skulle vara städat hemma, lagad mat från grunden, barnet skulle vara så pedagogiskt stimulerat att man skulle kunna kräkas utan att det skulle göra någon skillnad. Och ja, jag gick tamejfan nästan in i väggen. För förutom att jag skulle göra allt det där så fick jag ju absolut inte lämna över något på pappan. För inte vet väl pappor hur de ska ta hand om sina barn?
Den här gången är det annorlunda, vi delar mycket mer likt än förra gången. Många har höjt på ögonbrynen för att Samuel tog ledigt två dagar i vacken ändå från dag ett. Och sen vara föräldraledig helt när jag jobbade. Det var ju det värsta jag kunde göra - lämna barnen för att jobba!
Och en sak till, båda ungarna överlevde. De växte precis som vanligt, utvecklades helt normalt och hade både bra och dåliga dagar precis som vanligt - trots att jag inte var hemma. Ska man lyssna på de där Familjelivsföräldrarna så borde ju ungarna dött i stället.
Ge fan i att tracka andra familjers beslut, ingen förutom familjen vet varför gör som de gör och ingen har bättre insikt i vad som är bäst för familjen än just de själva!
söndag 4 november 2012
Shit, vad stora barnen känns nu!
Båda ungarna har egna rum, jaja - vi får se om det går att ha Hampus i eget rum, det är lite för tidigt att säga efter en natt. Men hur som helst. Just i natt hade de egna rum och jag kunde gå och lägga mig och läsa. Okej, jag fipplade med mobilen istället för att läsa i min bok. Men jag skulle ju kunnat läsa, och det är det som är grejen!
Så nu på morgonen kändes de så stora båda två, som att vi kommit in i nästa steg i familjelivet. Egna sovrum, vardag på ett annat sätt. Förstår ni hur jag menar?
Nästa steg är att Hampus slutar med nattmaten. Men om han är det minsta lik sin bror (hehehe, typ fruktansvärt lik redan nu!) så fortsätter han med nattmålet ett tag till. Tror att Sebbe var över 1,5 år när han slutade äta på natten. Vi får se. Jag hoppas ju såklart han slutar tvärt nu.
Han kunde iaf sova betydligt längre innan magen kurrade på honom, istället för mat runt 21-22 så åt han vid halv 2. Bra där ju!!
Så nu på morgonen kändes de så stora båda två, som att vi kommit in i nästa steg i familjelivet. Egna sovrum, vardag på ett annat sätt. Förstår ni hur jag menar?
Nästa steg är att Hampus slutar med nattmaten. Men om han är det minsta lik sin bror (hehehe, typ fruktansvärt lik redan nu!) så fortsätter han med nattmålet ett tag till. Tror att Sebbe var över 1,5 år när han slutade äta på natten. Vi får se. Jag hoppas ju såklart han slutar tvärt nu.
Han kunde iaf sova betydligt längre innan magen kurrade på honom, istället för mat runt 21-22 så åt han vid halv 2. Bra där ju!!
lördag 3 november 2012
Jomen, det här känns bara så ovanligt och en aning fel!
Hampus sover första natten i eget rum! Jag har väckt honom varje kväll jag lagt mig den senaste veckan. Och nu är det upp till bevis om det verkligen är jag eller maten som är den egentliga boven..
Det känns skitskumt att kunna tända lampan i sovrummet OCH LÄSA innan sovdags. Jaja... En vänjer sig vid det mesta.
Men jag saknar snusningarna ändå, redan!
Saker som man, kanske inte ska, men man kan göra på en kyrkogård...
... leka att grusgången är en sandlåda.
... leka tittut bland gravstenarna.
... deklarera högt till alla man möter att den lilla hunden man nyss mötte faktiskt inte var en hund.
Ja, och en del annat. Meeensåatte.. De döa har väl humor de med?
fredag 2 november 2012
Och så tar vi andra andningen med treårstrots...
Kommer hem, längtat som bara den till fredagskvällen då Sebastian och jag myser lite extra. Men nej. Ikväll blir det inget extra myspys för han och mig. Det får vi ta en annan dag istället.
Varför?
Jo, han har kommit in i andra andningen av treårstrotsen! Jag som trodde att det hade börjat gå över men icke! Fy, vad tråkigt!
Kvällens avslut blev att spotta på lillebror (med eller utan mening, kan jag inte svara på) för att sedan rycka tapet på rummet.
Kul.
Verkligen.
Jätte.
Kul.
Eller inte.
Varför?
Jo, han har kommit in i andra andningen av treårstrotsen! Jag som trodde att det hade börjat gå över men icke! Fy, vad tråkigt!
Kvällens avslut blev att spotta på lillebror (med eller utan mening, kan jag inte svara på) för att sedan rycka tapet på rummet.
Kul.
Verkligen.
Jätte.
Kul.
Eller inte.
onsdag 31 oktober 2012
Härligt, nu är den där årstiden när det inte går att fisa ute utan att bli upptäckt här!
 |
| Bilden är skamlöst snodd från www.sr.se |
tisdag 30 oktober 2012
Men jag har en mycket bättre idé, som till och med killarna kan få veta!
Förlåt, men ÅH! Vad störd jag blir på alla dessa kedjebrev på Facebook, som bara får skickas mellan snippkönet förstås, där jag ska säga vilken färg jag har på trosorna, min födelsedag eller om jag är gift eller har "ett kompicerat förhållande". Vilket förhållande är för övrigt inte kompicerat emellanåt?
Det finns alltid två röda trådar i kedjebreven också, de kommer nästan uteslutande i oktober varje år och "killarna får självklart inget veta". Jaha, och varför inte då kan en ju undra. Speciellt när själva syftet med att flasha upp vilken trosfärg jag har för dagen är för att göra fler uppmärksammade på att oktober är den rosa månaden - bröstcancerföreningen kör sitt stora rejs då. Eller rättare sagt. Det är extra stort fokus på det rosa bandet och bröstcancerföreningen just då.
Men jag har en så otroligt mycket bättre idé, som vare sig är könskränkande eller mejlbombsirriterande - skänk pengar direkt till forskningen. Och jag säger faktiskt inte ens vilken forskning för de är alla lika viktiga. All forskning inom hälsa och vård är viktig - HIV, cancer, hjärt- och lungsjukdomar. Det kvittar.
Bröstcancerfondens uppgifter är:
PG: 90 05 91-9
BG: 900 5919
Barncancerfondens uppgifter är:
PG: 90 20 90-0
BG: 902 0900
Hjärt- och lungfondens uppgifter är:
PG: 90 91 92-7
BG: 909 1927
Varje bidrag, stort som smått, gör skillnad!
Det finns alltid två röda trådar i kedjebreven också, de kommer nästan uteslutande i oktober varje år och "killarna får självklart inget veta". Jaha, och varför inte då kan en ju undra. Speciellt när själva syftet med att flasha upp vilken trosfärg jag har för dagen är för att göra fler uppmärksammade på att oktober är den rosa månaden - bröstcancerföreningen kör sitt stora rejs då. Eller rättare sagt. Det är extra stort fokus på det rosa bandet och bröstcancerföreningen just då.
Men jag har en så otroligt mycket bättre idé, som vare sig är könskränkande eller mejlbombsirriterande - skänk pengar direkt till forskningen. Och jag säger faktiskt inte ens vilken forskning för de är alla lika viktiga. All forskning inom hälsa och vård är viktig - HIV, cancer, hjärt- och lungsjukdomar. Det kvittar.
Bröstcancerfondens uppgifter är:
PG: 90 05 91-9
BG: 900 5919
Barncancerfondens uppgifter är:
PG: 90 20 90-0
BG: 902 0900
Hjärt- och lungfondens uppgifter är:
PG: 90 91 92-7
BG: 909 1927
Varje bidrag, stort som smått, gör skillnad!
måndag 29 oktober 2012
Ibland ska en kanske bara lita på receptet? But..
..what's the fun in that??
Som när en bakat ut knappa hälften av brödbullarna som står på receptet och ojar sig över hur små de där bullarna måste bli om en följde det.
Öhm, normalstora kanske?
Om det börjar brinna, då kommer brandbilen!
I lördags.
Sebastian: Mamma, kommer brandbilen om det brinner?
Jag: Ja, då kommer brandbilen.
Sebastian: Men brandbilen kom inte igår när det brann.
Jag: Brann det igår? Var?
Sebastian: Pappa gjorde så att det brann i pannan, SEN STÄNGDE HAN DÖRREN OCH GICK!
Jag: Ja, du menar så. Om det brinner i pannan så att vi kan stänga luckan så kommer inte brandbilen. Men om det brinner någonstans där det inte ska brinna, som att vi glömt att släcka ett ljus, då kommer brandbilen.
Sebastian: Jag vill att brandbilen ska komma.
Jag: Mm, du tycker om lamporna det vet jag. Men istället för att något ska brinna här hemma så att de kommer kan väl vi åka till brandbilarna igen?
Sebastian (efter lite funderande): Okej, vi åker till brandbilarna.
Puh... Slapp branden den här gången också.
Sebastian: Mamma, kommer brandbilen om det brinner?
Jag: Ja, då kommer brandbilen.
Sebastian: Men brandbilen kom inte igår när det brann.
Jag: Brann det igår? Var?
Sebastian: Pappa gjorde så att det brann i pannan, SEN STÄNGDE HAN DÖRREN OCH GICK!
Jag: Ja, du menar så. Om det brinner i pannan så att vi kan stänga luckan så kommer inte brandbilen. Men om det brinner någonstans där det inte ska brinna, som att vi glömt att släcka ett ljus, då kommer brandbilen.
Sebastian: Jag vill att brandbilen ska komma.
Jag: Mm, du tycker om lamporna det vet jag. Men istället för att något ska brinna här hemma så att de kommer kan väl vi åka till brandbilarna igen?
Sebastian (efter lite funderande): Okej, vi åker till brandbilarna.
Puh... Slapp branden den här gången också.
söndag 28 oktober 2012
När liten vill bli mindre och använder mig som napp igen...
...fast jag tycker nog att han kunde ha förvarnat. Så attjag slapp bli blöt.
En helt vanlig morgon
Förutom att klockan kommer lura skiten ur oss alla idag så startade dagen precis som vanligt. Barnen vaknar och väcker sina urtrötta föräldrar och sen är det mysstunder framför någon film eller barnprogram.
Hampus går runt och visar saker han hittar "titt" och "dä" är poppis ord just ju. När han är klar med det försöker han sno Sebastians frukost, det är alltid ett tecken på att 1, vi inte hunnit så långt i morgon rutinerna att frukosten är framdukad för oss andra eller 2, vårat matvrak till minsta son alltid försöker sno mat för andra.
Föresten anar jag ett släktdrag med han bror där, som nästan helt untan undantag lurar på sig andras fika/mat när vi är på stranden. Jag vågar inte helt säga vem de ärvt den egenskapen av, men Samuel var nog minsann liiite rundare än mig i bebisåldern. Ja, så då borde det väl vara han?
Snart så börjar den rastlösa rutinen, när föräldrarna fortfarande vill gå och lägga sig men barnen vill leka hoppborg med oss. Det eller blåsa fisar på magarna.
Då är det bra att ha en plan! Kunna avleda de hoppborgssuktande ögonen med ett "Vi går ut och leker" eller "Ska vi baka?" Det lutar åt det senare idag.
Bara för att klargöra så är vi nu inne i fasen att Hampus snor Sebastians mat. En överlycklig Hampus kom nyss förbi och visade upp sitt stöldgods innan han tryckte in det i munnen. Så...
Dags att duka fram frukosten!
Hampus går runt och visar saker han hittar "titt" och "dä" är poppis ord just ju. När han är klar med det försöker han sno Sebastians frukost, det är alltid ett tecken på att 1, vi inte hunnit så långt i morgon rutinerna att frukosten är framdukad för oss andra eller 2, vårat matvrak till minsta son alltid försöker sno mat för andra.
 |
| När Hampus tiggde till sig min macka... |
Snart så börjar den rastlösa rutinen, när föräldrarna fortfarande vill gå och lägga sig men barnen vill leka hoppborg med oss. Det eller blåsa fisar på magarna.
Då är det bra att ha en plan! Kunna avleda de hoppborgssuktande ögonen med ett "Vi går ut och leker" eller "Ska vi baka?" Det lutar åt det senare idag.
Bara för att klargöra så är vi nu inne i fasen att Hampus snor Sebastians mat. En överlycklig Hampus kom nyss förbi och visade upp sitt stöldgods innan han tryckte in det i munnen. Så...
Dags att duka fram frukosten!
lördag 27 oktober 2012
Det här med jobbet då'rå
Jag har ju jobbat några veckor nu och har fått in en skapligt bra rutin. Vet hur många mackor jag behöver ha med mig och sånt. Och med bara några få snedsteg i bagaget så måste jag säga att det går riktigt bra jobbmässigt också.
Det tar ju alltid ett tag innan man kommer in i jobbrytmen igeon och innan man fått tillräckligt med jobb på skrivbordet för att vara så där lagom belamrad med jobb. Och där är jag väl inte än, men det kommer. Det vet jag ju. Och under tiden så får jag hjälpa till med annat.
Och vad är det då jag gör undrar du? Jo, jag jobbar som webbredaktör. Med allt vad det hör till; redaktionsmöten, hjälpa skribenter (inte så mycket, de är så förjordat duktiga ju!) och utveckla intranätet.
Jag vet fortfarande inte hur länge har får jobba, vilket är lite irriterande. Jag har jobbat på det sättet så länge nu och längtar verkligen efter lite trygghet. Alltså, jag fattar ju att det idag är sjukt svårt att ha trygghet i sin anställning. Med alla varsel och sånt. Fasen, jag blev själv varslad förra sommaren så - I know! Men lite mer än tre månader i taget och vi får se hur länge det blir skulle vara skönt. Det är allt jag säger.
En annan sak om jobb, nu när jag har jobb (lika så när jag sprang på arbetsintervjuer) DÅ ringer folk och frågar om jag kan jobba hos dem. Det hände senast nu i veckan. Eftertraktad - javisst!
Det tar ju alltid ett tag innan man kommer in i jobbrytmen igeon och innan man fått tillräckligt med jobb på skrivbordet för att vara så där lagom belamrad med jobb. Och där är jag väl inte än, men det kommer. Det vet jag ju. Och under tiden så får jag hjälpa till med annat.
Och vad är det då jag gör undrar du? Jo, jag jobbar som webbredaktör. Med allt vad det hör till; redaktionsmöten, hjälpa skribenter (inte så mycket, de är så förjordat duktiga ju!) och utveckla intranätet.
Jag vet fortfarande inte hur länge har får jobba, vilket är lite irriterande. Jag har jobbat på det sättet så länge nu och längtar verkligen efter lite trygghet. Alltså, jag fattar ju att det idag är sjukt svårt att ha trygghet i sin anställning. Med alla varsel och sånt. Fasen, jag blev själv varslad förra sommaren så - I know! Men lite mer än tre månader i taget och vi får se hur länge det blir skulle vara skönt. Det är allt jag säger.
En annan sak om jobb, nu när jag har jobb (lika så när jag sprang på arbetsintervjuer) DÅ ringer folk och frågar om jag kan jobba hos dem. Det hände senast nu i veckan. Eftertraktad - javisst!
Men shit vad svårt det skulle vara att få iväg lite inlägg mitt i veckan!
Jag hade ju planer från förra veckan att jag skulle bättra mig med inläggen, men NÄHÄ! Icke! Typiskt.
Jag räknar faktiskt de få minuter jag får framför hemmadatorn som ren och skär egotid. Inte egentid, nej nej... EGOtid. På min egentid tvättar jag eller gör andra hushållsgrejer - också. Samtidigt som jag gör något som jag vill. Men på min egotid - då gör jag bara det jag vill.
Och nu blev det helg igen, lite mer tid på morgonen för både mig o barnen. Småchanser att både få njuta, mysa och bli alldeles vansinnig över bananklet.
Hade inga planer för helgen igår, men blev sjukt sugen på att besöka höstmarknaden på ALV. Älskar stämmningen och skådespelarna där. Liksom ungarna. Men njaa, Hampus körde ett skrikochgråtrejs i natt som heter duga. Så humöret för att gå med två vildingar på ALV idag är minst sagt begränsad.
Nää, jag får ta o bygga upp energin för att orka en varv på en leksaksbutik idag med samma vildingar. Pust! Men vad gör man inte för de små... Och Hampus fyller ju faktiskt ett år om bara några veckor!!!
Jag räknar faktiskt de få minuter jag får framför hemmadatorn som ren och skär egotid. Inte egentid, nej nej... EGOtid. På min egentid tvättar jag eller gör andra hushållsgrejer - också. Samtidigt som jag gör något som jag vill. Men på min egotid - då gör jag bara det jag vill.
Och nu blev det helg igen, lite mer tid på morgonen för både mig o barnen. Småchanser att både få njuta, mysa och bli alldeles vansinnig över bananklet.
Hade inga planer för helgen igår, men blev sjukt sugen på att besöka höstmarknaden på ALV. Älskar stämmningen och skådespelarna där. Liksom ungarna. Men njaa, Hampus körde ett skrikochgråtrejs i natt som heter duga. Så humöret för att gå med två vildingar på ALV idag är minst sagt begränsad.
Nää, jag får ta o bygga upp energin för att orka en varv på en leksaksbutik idag med samma vildingar. Pust! Men vad gör man inte för de små... Och Hampus fyller ju faktiskt ett år om bara några veckor!!!
fredag 26 oktober 2012
Hampus har en talang för det konstnärliga...
...men det är inte alltid pennorna överlever hans drag.
onsdag 24 oktober 2012
Inga barn får hamna utanför
Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.
Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.
Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar.
Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!
(Text och bild är från unicef.se)
 |
| UNICEF/Frank Aschberg |
Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.
Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar.
Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!
(Text och bild är från unicef.se)
Ibland behövs en riktig slapparkväll
Som igår. Jag har styrt och ställt varje kväll från det att jag kommer hem från jobbet till straxt innan jag går och lägger mig, och det känns!
Trött som en gnu och min hjärna bara skriker efter en stunds slöhet. Och igår lyssnade jag. Det var så skönt! Det enda jag gjorde igår, förutom att göra kvällsrutinen med barnen, var att måla naglarna. Sen gjorde jag inget mer.
Låg på soffan, kollade klart på en film (som typ tagit mig nån vecka eller två, inte för att den var dålig - tvärtom. Men jag hinner inte se så mycket tv om kvällarna och då kommer jag inte så långt på filmerna heller.) och kollade på en annan film. EN HEL FILM. Hur länge sen var inte det!?
Ikväll blir det annat, då måste det bli ett rejs med tvätt, eldning och plockning. Men snart. Snart ska jag ha en riktigt slapparkväll igen!
Trött som en gnu och min hjärna bara skriker efter en stunds slöhet. Och igår lyssnade jag. Det var så skönt! Det enda jag gjorde igår, förutom att göra kvällsrutinen med barnen, var att måla naglarna. Sen gjorde jag inget mer.
Låg på soffan, kollade klart på en film (som typ tagit mig nån vecka eller två, inte för att den var dålig - tvärtom. Men jag hinner inte se så mycket tv om kvällarna och då kommer jag inte så långt på filmerna heller.) och kollade på en annan film. EN HEL FILM. Hur länge sen var inte det!?
Ikväll blir det annat, då måste det bli ett rejs med tvätt, eldning och plockning. Men snart. Snart ska jag ha en riktigt slapparkväll igen!
lördag 20 oktober 2012
Penissnilleblixt!
Det slog mig nu, att personen som sökte efter penis i bröd kanske sökte efter den där filmen (eller är det i en serie?) där ett möhippegäng är på en strippklubb och en av de manliga stripparna halar fram snoppen i ett korvbröd. På en bricka med andra, vanliga, korvar i bröd.
Vet ni vilken jag menar?
Hur som helst, personen blev nog besviken ändå... Moahahahaha!
Vet ni vilken jag menar?
Hur som helst, personen blev nog besviken ändå... Moahahahaha!
Penis i bröd?? Jag undrar om hen blev nöjd över det sökresultatet?
Jag kollar ibland vad folk söker sig in på för att komma till bloggen. Alltid lika spännande. Även denna gång. Haha, undrar om hen blev nöjd över sökresultatet för penis i bröd. Förutom nu har jag aldrig skrivit de orden ihop, och jag vettekatten hur de sökorden kunde ge min blogg som resultat.
- barnmodeller - 1
- bota mörkrädsla - 1
- manliga undersköterskor - 1
- penis i bröd - 1
fredag 19 oktober 2012
Ett glas vin senare...
... och jag säger tjollahopp!
Efter två graviditeter (typ två år i stöten av avhållsamhet vad gäller alkohol) är jag nu billig i fylla.
Men gott är det!
Efter två graviditeter (typ två år i stöten av avhållsamhet vad gäller alkohol) är jag nu billig i fylla.
Men gott är det!
torsdag 18 oktober 2012
Det här med högläsning för barn, det kan ta knäcken på vem som helst tror jag...
Jag läser för Sebastian de kvällar jag orkar, och både han och jag verkligen älskar det. Men. Och det är ett stort MEN. Jag kan bli vansinnig, okej - ordentligt irriterad, på situationen när min son gång på gång vill byta saga. Eller ska leka med annat. Bläddra fram och tillbaka i boken så jag inte kan se texten. Hålla handen framför texten (han har stenkoll att det är från texten jag läser och inte från bilderna). Och. Så. Vidare.
Kul. Verkligen kul. Suck!
Det är därför jag säger att jag läser när jag orkar. Jag tycker inte att det är så kul att vi blir osams det sista vi blir på kvällen. Oavsett om det gäller tandborstning eller högläsning eller något helt annat.
Men jag vill ju läsa! Min dröm är att jag kan läsa sagor för båda barnen varje kväll, bok efter bok. Jag älskar böcker, och det vill jag tvinga på dem också! Det finns så mycket att lära från böcker. Så många upplevelser, magiska världar och känslor att utforska.
Och jo, jag anar ju att det inte bara är Sebastian som gör så här när det ska läsas högt. Och jag vet att han inte gör de här sakerna för att han inte vill att jag ska läsa, han är bara rastlös. Men det fungerar liksom inte att han ska leka samtidigt som jag läser. Jag kan inte koncentrera mig då. Och han väcker sin lillebror.
Hur gör ni? Läser ni böcker, sjunger sånger, ligger och myser eller vad gör ni om kvällarna när det är dags att söva de små?
Kul. Verkligen kul. Suck!
Det är därför jag säger att jag läser när jag orkar. Jag tycker inte att det är så kul att vi blir osams det sista vi blir på kvällen. Oavsett om det gäller tandborstning eller högläsning eller något helt annat.
Men jag vill ju läsa! Min dröm är att jag kan läsa sagor för båda barnen varje kväll, bok efter bok. Jag älskar böcker, och det vill jag tvinga på dem också! Det finns så mycket att lära från böcker. Så många upplevelser, magiska världar och känslor att utforska.
Och jo, jag anar ju att det inte bara är Sebastian som gör så här när det ska läsas högt. Och jag vet att han inte gör de här sakerna för att han inte vill att jag ska läsa, han är bara rastlös. Men det fungerar liksom inte att han ska leka samtidigt som jag läser. Jag kan inte koncentrera mig då. Och han väcker sin lillebror.
Hur gör ni? Läser ni böcker, sjunger sånger, ligger och myser eller vad gör ni om kvällarna när det är dags att söva de små?
tisdag 16 oktober 2012
Personen framför dig ansvarar för din säkerhet
Så står det på våra speglar på jobbet, på toan. Och första gången jag läste det tänkte jag: Men! Konstigt, det borde ju vara jag...
//Trögot
//Trögot
söndag 14 oktober 2012
Kom inte och säg att glittrigt och rosa och gult är färger som bara vissa får ha!
Känner mig nedstämd, ledsen och med en otrolig vilja att förändra och påverka. Det känns konstigt i kroppen och jag vill bara gråta, skrika och krama om dem. Alla de som hävdar att pojkar ska ha Spindelmannen och flickor ska ha Hello Kitty. För tvärtom går ju inte.
Jag ser barnen ofta, barnen som påverkats av sina föräldrar att tycka om en viss sak. För ja - vi påverkar dem! Och barnen påverkar varandra. Ett barn får inte sticka ut från mängden. Och varför inte?
Varför får det inte vara lika okej med rosa nagellack och en monstertröja som att ha på sig ett par döskallebyxor tillsammans med samma monstertröja utan nagellacket. Eller en HK-tröja med Pippileggings och pirater på strumporna? Jag förstår inte.
Jo, jag förstår. Men jag vill inte. Jag vill att alla ska vara lika mycket värda. Att kvinnor inte längre ska nedvärderas Din jävla fitta! Min mormor skjuter bättre än dig! att det kvinnliga är sämre än det manliga. Förutom i egenskaper på just kvinnor.
En flicka som tar för sig när grabbarna på förskolan brottas med varandra puttas bort. Får inte ta plats.
En flicka som högljutt hävdar sig själv att hon är bra tystas ner. Inte störa, sitta fint.
För inte så hemskt länge sen var det omöjligt för en kvinna att bära byxor. Idag ser ingen det längre som något märkligt, som måste stötas bort. Inte här. Åh, vad jag önskar att mina barn kommer att uppleva en tid då det är okej, accepterat, för vem som helst att klä sig outside the box!
Jag ser barnen ofta, barnen som påverkats av sina föräldrar att tycka om en viss sak. För ja - vi påverkar dem! Och barnen påverkar varandra. Ett barn får inte sticka ut från mängden. Och varför inte?
Varför får det inte vara lika okej med rosa nagellack och en monstertröja som att ha på sig ett par döskallebyxor tillsammans med samma monstertröja utan nagellacket. Eller en HK-tröja med Pippileggings och pirater på strumporna? Jag förstår inte.
Jo, jag förstår. Men jag vill inte. Jag vill att alla ska vara lika mycket värda. Att kvinnor inte längre ska nedvärderas Din jävla fitta! Min mormor skjuter bättre än dig! att det kvinnliga är sämre än det manliga. Förutom i egenskaper på just kvinnor.
En flicka som tar för sig när grabbarna på förskolan brottas med varandra puttas bort. Får inte ta plats.
En flicka som högljutt hävdar sig själv att hon är bra tystas ner. Inte störa, sitta fint.
För inte så hemskt länge sen var det omöjligt för en kvinna att bära byxor. Idag ser ingen det längre som något märkligt, som måste stötas bort. Inte här. Åh, vad jag önskar att mina barn kommer att uppleva en tid då det är okej, accepterat, för vem som helst att klä sig outside the box!
Nya rutiner tar tid säger jag ju!
Men shit vad duktig jag varit på att hålla bloggen uppdaterad denna vecka! Not! Och jag som klurat på ruskigt många bra inläggsförslag. Meen, eftersom jag inte får ta med mig min mobil in på jobbet kan jag heller inte skapa utkast på idéerna för att skriva klart hemma.
Men håll i er för de kommer. Det lovar jag. Det tar bara lite längre tid just nu.
Men håll i er för de kommer. Det lovar jag. Det tar bara lite längre tid just nu.
fredag 12 oktober 2012
tisdag 9 oktober 2012
Kvinnor vantrivs med sin lösa mammamage
Jag blir både lite ledsen och är väldigt förstående över att kvinnor vantrivs med sina lösa mammamagar. (Läs också Apans inlägg om artikeln hon är med i.) Jag läser ofta på sidan Mammaformer och inspireras av läsarna som vågar visa upp sig. Tänker alltid Jag vill också!! men fegar alltid ur.
Min mage är full av bristningar både på längden och tvären, degig, rynkig och alldeles underbar med en ständig extra kula på sig. Innan min första graviditet tyckte jag det var obehagligt att visa mig i bikini, eller tajta kläder. Visst, jag brydde mig inte så hårt men höll ändå in magen när jag kände att någon kollade (lite lagom så där i barnafödarålder också, där varje gram man gått upp spekuleras i om det är en graviditet eller inte) och försökte så gott jag kunde att få en plattare mage.
Magen gick tillbaka ganska så bra efter att Sebastian föddes, det tog tid absolut! Men inom ett år hade jag ändå gått ner allt jag gått på mig och jag kunde för första gången visa upp mig i bikini och vara STOLT. Fasen, jag hade skapat ett liv! Bärt honom i magen i nio månader och överlevt en förlossning. Det är stort tamejfan!
När jag hade Hampus i magen gick jag på mig lika mycket, tror jag.. inte så stor koll om jag ska vara ärlig, men bara på magen. Min tigermage förvandlades till en tvärgående tiger samtidigt som klösränderna syntes så fint. Och nu, snart ett år efter Hampus lades på mitt bröst som en kladdig degklump (kommer aldrig glömma den magiska känslan, var för trött med Sebastian för att minnas ordentligt) har jag visserligen gått ner alla extra kilon. Men min kropp är som förvandlad.
Brösten är hängigare än innan, magen har sina tigerränder - både raka och tvärgående, min höft är betydligt bredare and so on. Och jag kan inte annat än älska det!
Jag skäms inte för min mage, men visst kan jag tycka att den är lite ivägen när jag bär vissa plagg (lätt fixat med att köpa nya kläder med bättre passform för mig), och när andra mammor säger att de gömmer sig i vassen vid stranden vill jag ställa mig naken och skrika Titta på mig, jag är en mamma och jag är VACKER!! Nu har jag ju aldrig sett en mamma verkligen gömma sig i vassen, och jag har faktiskt inte ställt mig naken på en strand och hojtat det där men ni fattar va?
Jag avskyr att normen är att alla kvinnor ska ha platta magar och stora bröst! Jag avskyr att många kvinnor ser det som sitt uppdrag att de ska behaga mannen. Jag avskyr att många av dessa kvinnor inte gör det för sin egen skull utan för att slippa kommentarer, inte vara besvärlig, för att inte känna trycket. Tänk om både kvinnor och män kunde få klä sig sexigt, hemtrevligt, med sin udda stil eller what so ever UTAN att någon annan skulle bry sig. Utan att någon annan skulle se det som sitt uppdrag att poängtera övervikt, färgkoden, frisyren.
Ja, jag gillar att få komplimanger!
Nej, jag dör inte om jag blir utan!
Jag har kläder för MIN skull och för att jag inte ska frysa.
Min mage är full av bristningar både på längden och tvären, degig, rynkig och alldeles underbar med en ständig extra kula på sig. Innan min första graviditet tyckte jag det var obehagligt att visa mig i bikini, eller tajta kläder. Visst, jag brydde mig inte så hårt men höll ändå in magen när jag kände att någon kollade (lite lagom så där i barnafödarålder också, där varje gram man gått upp spekuleras i om det är en graviditet eller inte) och försökte så gott jag kunde att få en plattare mage.
Magen gick tillbaka ganska så bra efter att Sebastian föddes, det tog tid absolut! Men inom ett år hade jag ändå gått ner allt jag gått på mig och jag kunde för första gången visa upp mig i bikini och vara STOLT. Fasen, jag hade skapat ett liv! Bärt honom i magen i nio månader och överlevt en förlossning. Det är stort tamejfan!
När jag hade Hampus i magen gick jag på mig lika mycket, tror jag.. inte så stor koll om jag ska vara ärlig, men bara på magen. Min tigermage förvandlades till en tvärgående tiger samtidigt som klösränderna syntes så fint. Och nu, snart ett år efter Hampus lades på mitt bröst som en kladdig degklump (kommer aldrig glömma den magiska känslan, var för trött med Sebastian för att minnas ordentligt) har jag visserligen gått ner alla extra kilon. Men min kropp är som förvandlad.
Brösten är hängigare än innan, magen har sina tigerränder - både raka och tvärgående, min höft är betydligt bredare and so on. Och jag kan inte annat än älska det!
Jag skäms inte för min mage, men visst kan jag tycka att den är lite ivägen när jag bär vissa plagg (lätt fixat med att köpa nya kläder med bättre passform för mig), och när andra mammor säger att de gömmer sig i vassen vid stranden vill jag ställa mig naken och skrika Titta på mig, jag är en mamma och jag är VACKER!! Nu har jag ju aldrig sett en mamma verkligen gömma sig i vassen, och jag har faktiskt inte ställt mig naken på en strand och hojtat det där men ni fattar va?
Jag avskyr att normen är att alla kvinnor ska ha platta magar och stora bröst! Jag avskyr att många kvinnor ser det som sitt uppdrag att de ska behaga mannen. Jag avskyr att många av dessa kvinnor inte gör det för sin egen skull utan för att slippa kommentarer, inte vara besvärlig, för att inte känna trycket. Tänk om både kvinnor och män kunde få klä sig sexigt, hemtrevligt, med sin udda stil eller what so ever UTAN att någon annan skulle bry sig. Utan att någon annan skulle se det som sitt uppdrag att poängtera övervikt, färgkoden, frisyren.
Ja, jag gillar att få komplimanger!
Nej, jag dör inte om jag blir utan!
Jag har kläder för MIN skull och för att jag inte ska frysa.
Böcker, vad är det för något?
Nu är det länge sen, skitlänge sen, som jag bloggade om en bok eller ens läste i en bok. Provade att låna böcker på mobilen för att kunna läsa lite då och då, mobilen har jag ju alltid med mig liksom. Men nää. Smidigt ja. Men tiden fanns inte till det heller.
Desutom så får jag känslan att böckerna i mobilen är ännu mer klippta än vad pocketböcker är, den känslan fick jag speciellt när jag läste Felicia försvann. Men visst det kan lika gärna vara att boken är så.
Hur som helst, igår flyttade jag och Sebastian in alla hans saker till hans nya rum. Han fick ett större rum så att han kan leka med ALLA sina saker samtidigt. Och jisses vad nöjd han blev! Fråga flera gånger om han kunde få gå upp och leka och om det var kväll så att han kunde gå och lägga sig. Han till och med lekte att det var kväll och morgon, tände och släckte lampor. Hur sött som helst!
Och eftersom Sebastian flyttat till sitt nya rum så kan Hampus snart flytta in i sitt, och DÅ SKA HÄR LÄSAS BÖCKER IGEN!
Vi står nu och väger på om han vaknar för att vi stör honom när vi går och lägger oss eller om han faktiskt vaknar och vill ha mat då. Vill ju inte behöva springa genom halva huset för att ge mat flera gånger om natten samtidigt som jag inte vill väcka honom. Det tåls att tänkas på!
Desutom så får jag känslan att böckerna i mobilen är ännu mer klippta än vad pocketböcker är, den känslan fick jag speciellt när jag läste Felicia försvann. Men visst det kan lika gärna vara att boken är så.
Hur som helst, igår flyttade jag och Sebastian in alla hans saker till hans nya rum. Han fick ett större rum så att han kan leka med ALLA sina saker samtidigt. Och jisses vad nöjd han blev! Fråga flera gånger om han kunde få gå upp och leka och om det var kväll så att han kunde gå och lägga sig. Han till och med lekte att det var kväll och morgon, tände och släckte lampor. Hur sött som helst!
Och eftersom Sebastian flyttat till sitt nya rum så kan Hampus snart flytta in i sitt, och DÅ SKA HÄR LÄSAS BÖCKER IGEN!
Vi står nu och väger på om han vaknar för att vi stör honom när vi går och lägger oss eller om han faktiskt vaknar och vill ha mat då. Vill ju inte behöva springa genom halva huset för att ge mat flera gånger om natten samtidigt som jag inte vill väcka honom. Det tåls att tänkas på!
måndag 8 oktober 2012
Fin start på älgjaktsveckan
Idag börjar älgjakten. Det betyder att Samuel är som bortblåst (en aning), att Orux skäller i sömnen och att jag är ledig. Och det är faktiskt helt okej med en lugn start på jobbet förra veckan, började ju på tisdagen och sen inte en full vecka denna heller. Mjukstart!
Och barnen verkar gilla det, och även om Sebastian och jag haft våra bestämda åsikter nu på morgonen så sa ha: Mamma, vad glad jag är att du är hemma. Du är snäll idag.
Vad han menade med att jag är snäll idag vet jag inte än. Det brukar ändra sig så fort han inte får som han vill. Gullet! Det är det värsta han tycker att han kan säga just nu. Jag är arg på dig, mamma eller Idag är inte du snäll! och så länge han håller sig till det så är det helt okej för mig. Fast jag erkänner att det inte står med på min topp tre lista över roliga saker att få höra det en o annan gång om dagen. ;-)
Finstarten på veckan är att jag fixat en barnstol till Sebastian. Three down, one to go. Vi behöver fyra, jo FYRA, stycken när vi båda börjar jobba. Och tanken är ju att Hampus ska börja förskolan efter nyår så det är liksom dags att införskaffa de där jäkla stolarna. Och sen så är det ju en finstart för att det är så härligt väder. Just nu sitter faktiskt ungarna i bilen och sover och jag är inne med min julmust, satsumas (vad är det föresten för skillnad på satsumas och clementiner?) och bloggen med öppen dörr. Det ni!
Imorgon blir det andra äventyr, i regn om P4 har rätt. Hoppas de har fel.
Och barnen verkar gilla det, och även om Sebastian och jag haft våra bestämda åsikter nu på morgonen så sa ha: Mamma, vad glad jag är att du är hemma. Du är snäll idag.
Vad han menade med att jag är snäll idag vet jag inte än. Det brukar ändra sig så fort han inte får som han vill. Gullet! Det är det värsta han tycker att han kan säga just nu. Jag är arg på dig, mamma eller Idag är inte du snäll! och så länge han håller sig till det så är det helt okej för mig. Fast jag erkänner att det inte står med på min topp tre lista över roliga saker att få höra det en o annan gång om dagen. ;-)
Finstarten på veckan är att jag fixat en barnstol till Sebastian. Three down, one to go. Vi behöver fyra, jo FYRA, stycken när vi båda börjar jobba. Och tanken är ju att Hampus ska börja förskolan efter nyår så det är liksom dags att införskaffa de där jäkla stolarna. Och sen så är det ju en finstart för att det är så härligt väder. Just nu sitter faktiskt ungarna i bilen och sover och jag är inne med min julmust, satsumas (vad är det föresten för skillnad på satsumas och clementiner?) och bloggen med öppen dörr. Det ni!
Imorgon blir det andra äventyr, i regn om P4 har rätt. Hoppas de har fel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)