Och där kom det igen.. Det där om pojkar och flickor som någon dum jäkel tutar i min son. Den här gången var det att bara pojkar kan syssla med vassa saker: knivar, skruvar och saxar.
Så sjukt tråkigt och så mycket jobb vi får lägga ner på att visa och förklara att både pojkar och flickor kan stycka, köra bil och tvätta. Allt handlar om att personen måste lära sig hur hen ska göra och inget annat.
När Sebastian säger sånna saker försöker jag att inte visa hur arg jag blir (inte på honom utan på de där jäklarna som säger sånt till honom) utan frågar varför han tycker så. Och sen försöker jag prata med honom om det.
Ja, han är bara tre och ett halvt år. Men det är otroligt hur mycket de förstår och kan resonera sig fram till. Jag blir imponerad av honom nästan varje dag när det gäller sånt där.
Men barn är lättpåverkade, och han ändrar sig såklart efter vad hans kompisar säger. Och många av dem är typiska pojkar och flickor. Någonstans på vägen har han exempelvis fattat tycke för Spindelmannen (våran katt heter som bekant också det) utan att veta vem det är. Skulle jag hålla upp en helt annan figur skulle han ändå säga Spindelmannen.
Efter en lång pratstund om vad jag och hans pappa kan och gör kunde han hur som helst konstatera att flickor faktiskt kan hålla på med vassa saker. Även om det inte var de saker jag försökte visa för honom, så är det ett stort steg på vägen. Och det utan att tjata eller pracka på mina åsikter. För det vill jag inte.
Jag vill att han ska utveckla sina egna åsikter (han blir såklart påverkad av oss och andra, men i och med att jag inte enbart visar vad pojkar ska ha på sig eller göra hoppas jag att han utvecklar sina grejer.). Var vi landar på vägen får vi se.
Hur gör du när dina barn säger något som inte helt är i linje med vad du vill förmedla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar