Tänk er... En badkarsstort tunna med popcorn. En stor skön kudde i ett mörkt vardagsrum. Det enda ljus som finns är från TVn. Och där visas.... Vampire diaries.
Det här är måndagsmys. Tack, go'natt o adjööö. Vi ses när vardagen smygit sig på igen.
måndag 28 februari 2011
Så, hur gick det i helgen?
Kunde ni hålla er från shopping i klädaffärer som säljer könsspecifika kläder?
Jag kunde, däremot så fick jag lite inhandlat till mig själv i stället. Så nu ser jag ut som en knallrosa potatissäck med två styltor nertill. Me like! Det kommer att ta mig ett tag innan jag vant mig vid detta mode, men färggrann är jag i alla fall. Och det är inte så illa det lilla!
Alltså, det här med kläder och genus - pojkigt och flickigt, skapar ju sånna jäkla diskutioner. Hur kul som helst att läsa. Är inte världens bästa på att argumentera för min sak, även om det låter bra i huvudet blir det inte alltid bra i skrift. Övning, övning...
För mig, betydde den här bojkotten att jag (jag säger jag här för pojken är än så länge inte helt intresserad av att välja kläder själv, inte kläder som går att använda i alla fall. Eller nja.. Inte för honom om man säger så. Men BHn han kom gåendes med härom veckan är faktiskt riktigt fin och skön.) ska kunna välja ett klädesplagg där storleken är densamma oavsett vilken färg man väljer.
Bojkotten betyder alltså inte att jag vill kunna klä min son i klänning och tajta tröjor. Nej. Men jag skulle göra mitt bästa för att inte säga nej den dagen han frågar om han får ha det på sig.
Bojkotten betyder inte heller att jag ska börja klä mig i enbart mörka kläder (fast jag måste erkänna att jag är inne i en sån period nu - grönt, blått och andra mörka färger) eller att min man ska börja klä sig i kjol och pastellfärger.
Att inte förstå kopplingen (ta inte åt dig J, för detta är inte riktat till dig) mellan vad barnen har på sig, hur de bemöts och bemöter andra är för mig lite lustigt. Jag förstår själv inte vidden av det hela, absolut inte. Ta mig inte för någon allvetare här! Jag ser bara till mig själv inom detta.
För visst har jag kollat snett på punkarna när jag suttit o väntat på bussen en sen kväll, kollat och hoppats på att de inte ska rusa fram o mörda mig. Gått omvägar för att inte stöta på underliga människor. Och varför? Jo, för kläderna. Håret. Sminket. Utseendet. Min slutsats blir därför att kläderna gör skillnad. Även för mindre barn.
Om man säger att det inte är någon idé, att barnen ändå kommer att växa upp och bli självständiga män och kvinnor oavsett vad de har på sig under barndomen, så fine! Men jag tror att det krävs mycket mer jobb än om man börjar redan från dag ett.
Att visa barnen, inte bara älta, att det inte är utseendet som gör personen. Att bara för att Max har rosa leggings på sig betyder inte det att han inte är en lika bra lekkamrat som om han hade haft gröna jeans på sig.
//Suck! Och så har jag gjort det igen... Börjat på ett inlägg och fortsatt i min egen tankevurpa så det slutar i ett annat..
Jag kunde, däremot så fick jag lite inhandlat till mig själv i stället. Så nu ser jag ut som en knallrosa potatissäck med två styltor nertill. Me like! Det kommer att ta mig ett tag innan jag vant mig vid detta mode, men färggrann är jag i alla fall. Och det är inte så illa det lilla!
Alltså, det här med kläder och genus - pojkigt och flickigt, skapar ju sånna jäkla diskutioner. Hur kul som helst att läsa. Är inte världens bästa på att argumentera för min sak, även om det låter bra i huvudet blir det inte alltid bra i skrift. Övning, övning...
För mig, betydde den här bojkotten att jag (jag säger jag här för pojken är än så länge inte helt intresserad av att välja kläder själv, inte kläder som går att använda i alla fall. Eller nja.. Inte för honom om man säger så. Men BHn han kom gåendes med härom veckan är faktiskt riktigt fin och skön.) ska kunna välja ett klädesplagg där storleken är densamma oavsett vilken färg man väljer.
Bojkotten betyder alltså inte att jag vill kunna klä min son i klänning och tajta tröjor. Nej. Men jag skulle göra mitt bästa för att inte säga nej den dagen han frågar om han får ha det på sig.
Att jag säger att jag ska göra mitt bästa är inte för att jag tycker att det är fel, utan för att jag faktiskt är rädd för andra barn. Helsjukt egentligen, eller hur?
Bojkotten betyder inte heller att jag ska börja klä mig i enbart mörka kläder (fast jag måste erkänna att jag är inne i en sån period nu - grönt, blått och andra mörka färger) eller att min man ska börja klä sig i kjol och pastellfärger.
Att inte förstå kopplingen (ta inte åt dig J, för detta är inte riktat till dig) mellan vad barnen har på sig, hur de bemöts och bemöter andra är för mig lite lustigt. Jag förstår själv inte vidden av det hela, absolut inte. Ta mig inte för någon allvetare här! Jag ser bara till mig själv inom detta.
För visst har jag kollat snett på punkarna när jag suttit o väntat på bussen en sen kväll, kollat och hoppats på att de inte ska rusa fram o mörda mig. Gått omvägar för att inte stöta på underliga människor. Och varför? Jo, för kläderna. Håret. Sminket. Utseendet. Min slutsats blir därför att kläderna gör skillnad. Även för mindre barn.
Om man säger att det inte är någon idé, att barnen ändå kommer att växa upp och bli självständiga män och kvinnor oavsett vad de har på sig under barndomen, så fine! Men jag tror att det krävs mycket mer jobb än om man börjar redan från dag ett.
Att visa barnen, inte bara älta, att det inte är utseendet som gör personen. Att bara för att Max har rosa leggings på sig betyder inte det att han inte är en lika bra lekkamrat som om han hade haft gröna jeans på sig.
//Suck! Och så har jag gjort det igen... Börjat på ett inlägg och fortsatt i min egen tankevurpa så det slutar i ett annat..
söndag 27 februari 2011
Ja, man kan ju undra vad som gått snett
Och så var det dags igen. En till förkylning. Jäklar. Vill inte, orkar inte. Kan inte någon annan ta över?
Förr, typ för en sisådär 2-3 år sedan bekom mig inte en enda förkylning. Gick o jobbade fast man egentligen skulle stannat hemma o kurera sig. Hade inte en ena sjukdag på hur länge som helst. (jovisst är jag stolt!)
Men nu, nu kan det gå förbi en ensam liten bacelusk tre kilometer härifrån och jag bli golvad med en gång. Märkligt fenomen det där. Och jag undra hur fasen det har kunnat bli så. För det är inte bara det att jag blir astrött, jag blir också världens mest gnälligaste lilla rabiata surkärring. Tycker synd om min man. Han har fått ta många kängor idag. Stackaren.
Och så fort jag vräkt ur mig nått dumt ångrar jag mig, men säger jag det eller? Nää... Otroligt korkat om jag får säga nått själv. Skriver upp på mig kom-i-håg-lista att göra något extra fint för honom och att ytterligare en gång lova mig själv att inte göra om det. Åhh, ge mig styrka att klara det - snälla!?
Förr, typ för en sisådär 2-3 år sedan bekom mig inte en enda förkylning. Gick o jobbade fast man egentligen skulle stannat hemma o kurera sig. Hade inte en ena sjukdag på hur länge som helst. (jovisst är jag stolt!)
Men nu, nu kan det gå förbi en ensam liten bacelusk tre kilometer härifrån och jag bli golvad med en gång. Märkligt fenomen det där. Och jag undra hur fasen det har kunnat bli så. För det är inte bara det att jag blir astrött, jag blir också världens mest gnälligaste lilla rabiata surkärring. Tycker synd om min man. Han har fått ta många kängor idag. Stackaren.
Och så fort jag vräkt ur mig nått dumt ångrar jag mig, men säger jag det eller? Nää... Otroligt korkat om jag får säga nått själv. Skriver upp på mig kom-i-håg-lista att göra något extra fint för honom och att ytterligare en gång lova mig själv att inte göra om det. Åhh, ge mig styrka att klara det - snälla!?
fredag 25 februari 2011
Utdrag ur en hund & en katts dagbok
Hundens dagbok:
07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
Kattens dagbok:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ”allergi”. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…
 |
| Bilden är lånad från bilder.alltinggratis.se. |
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
Kattens dagbok:
 |
| Bilden är lånad från bilder.alltinggratis.se. |
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ”allergi”. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…
torsdag 24 februari 2011
Kuddproblem, värdsliga problem, i-landproblem?
Jag har ett problem, ett stort problem i min lilla värld. Fluffet håller på att försvinna! För mig är det här illa, väldigt illa!
Har vaknat varje morgon denna vecka med en sjuhelvetes huvudvärk och allt på grund av min dumma kudde. Jag kräver nämligen en fluffig, mjuk kudde hela natten. Allt annat ger mig en sån otrolig huvudvärk. Mysko? Joo, men det är ju mig vi talar om inte sant?
Måste få tag i en kudde som håller sig fluffig länge. Dunkuddar går bort direkt. Det finns inte en enda grej du kan säga som får mig att ens överväga en dunkudde. Så det så! Men om någon annan har ett tips så hojta till! Mer än gärna, skrik ut det bara!
Idag har huvudvärken inte heller gått över när jag rör på mig. Uscha, var tvungen att ta en tablett för en stund sen för att den ska gå över. Och gör det inte det tänker jag lägga pöjken tidigt i kväll o gömma mig själv under mitt eget täcke. (Och kasta kudden åt fanderns.)
Har vaknat varje morgon denna vecka med en sjuhelvetes huvudvärk och allt på grund av min dumma kudde. Jag kräver nämligen en fluffig, mjuk kudde hela natten. Allt annat ger mig en sån otrolig huvudvärk. Mysko? Joo, men det är ju mig vi talar om inte sant?
Måste få tag i en kudde som håller sig fluffig länge. Dunkuddar går bort direkt. Det finns inte en enda grej du kan säga som får mig att ens överväga en dunkudde. Så det så! Men om någon annan har ett tips så hojta till! Mer än gärna, skrik ut det bara!
Idag har huvudvärken inte heller gått över när jag rör på mig. Uscha, var tvungen att ta en tablett för en stund sen för att den ska gå över. Och gör det inte det tänker jag lägga pöjken tidigt i kväll o gömma mig själv under mitt eget täcke. (Och kasta kudden åt fanderns.)
onsdag 23 februari 2011
Knullar en kvinna
Wow, helt otroligt fantastiskt!
Någon har sökt på nätet Knullar en kvinna och kommit till min blogg. Fantastiskt! Om jag skulle gissa, och den här gissning är verkligen inte långsökt, skulle jag gissa på att så fort min sida hade laddats klar hade personen som sökte de orden redan klickat bort sig härifrån.
Snacka om att bli besviken. Stackarssate krake!
Någon har sökt på nätet Knullar en kvinna och kommit till min blogg. Fantastiskt! Om jag skulle gissa, och den här gissning är verkligen inte långsökt, skulle jag gissa på att så fort min sida hade laddats klar hade personen som sökte de orden redan klickat bort sig härifrån.
 |
| Bildbevis |
Snacka om att bli besviken. Stackars
tisdag 22 februari 2011
Långdusch för en småbarnsmamma
Hade en tid att passa innan jag klev in i duschen igår, en inbillad tid alltså men ändå så att jag kollade klockan innan jag klev in. Men det var alldeles för skönt att duscha så jag struntade i tiden.
Kommer ut från duschen, tänker att så här länge var det länge sen jag duschade, gött!
Tittar på klockan...
...och upptäcker att det knappt gått fem minuter! FEM MINUTER! Det var ju för fasen rekord i att vara snabb förut, nu kändes det som en långdusch. Sorgligt eller?
Ungefär lika sorgligt som när man upptäcker hur skönt det är att få skita ifred.
//suck
Kommer ut från duschen, tänker att så här länge var det länge sen jag duschade, gött!
Tittar på klockan...
...och upptäcker att det knappt gått fem minuter! FEM MINUTER! Det var ju för fasen rekord i att vara snabb förut, nu kändes det som en långdusch. Sorgligt eller?
Ungefär lika sorgligt som när man upptäcker hur skönt det är att få skita ifred.
//suck
måndag 21 februari 2011
Pojkar gör mammor deprimerade
Jo, det är säkert! Enligt DNs artikel Pojkar gör mödrar mer nedstämda är de nyförlösta mammorna till små gossar "efter fem dygn ... 40 procent oftare nedstämda än mammorna som fått en flicka." Inte dåligt va!?
Kan inte säga att jag har så stor erfarenhet, men sånna här grejer gör mig alltid extra misstänksam. Varför skulle man bli mer, eller ha större risk för att bli, deprimerad för att man har fött en pojke. Nu står det ju visserligen i artikeln att det kan handla om halten av hormonet Leptin i kroppen. Att nivåerna på hormonet skiljer sig mellan när man bär en flicka eller en pojke.
Och hormoner ska man aldrig underskatta! Så mycket har jag lärt mig under mina jordvarv.
Men jag tycker ändå att det låter lite som humbugg, kan inte hjälpas... Precis som när jag läste det där om att mammor kan äta sig till ett visst kön. Skitsnack!
Nå, och vad ville jag ha sagt? Ingenting. Bra va? Ville bara visa artikeln och säga grattis till er mammor med flickebarn; ni som aldrig äter salt och inte heller riskerar att bli deprimerade efter en förlossning.
 |
| Kul att de visar en "nyfödd" bebis som är några månader gammal. Bilden är lånad från DN artikeln. |
Kan inte säga att jag har så stor erfarenhet, men sånna här grejer gör mig alltid extra misstänksam. Varför skulle man bli mer, eller ha större risk för att bli, deprimerad för att man har fött en pojke. Nu står det ju visserligen i artikeln att det kan handla om halten av hormonet Leptin i kroppen. Att nivåerna på hormonet skiljer sig mellan när man bär en flicka eller en pojke.
Och hormoner ska man aldrig underskatta! Så mycket har jag lärt mig under mina jordvarv.
Men jag tycker ändå att det låter lite som humbugg, kan inte hjälpas... Precis som när jag läste det där om att mammor kan äta sig till ett visst kön. Skitsnack!
Nå, och vad ville jag ha sagt? Ingenting. Bra va? Ville bara visa artikeln och säga grattis till er mammor med flickebarn; ni som aldrig äter salt och inte heller riskerar att bli deprimerade efter en förlossning.
Grattis för fan.
The Wolfman
Bestämde oss för lite fredagsmys i igår stället. Hade spelat in The Wolfman (2010) till gubben, så vi slängde igång den.
Njaa, jag vet inte riktigt om jag tyckte den var så bra. Alltså, filmen var bra om man gillar slafs hit o slafs dit. Specialeffekterna på när varulven tog sig en tugga var inte nådiga, om man säger så. Och ni med barn hemma - sänk för bövelen ljudet ordentligt när det sätter igång. Trodde flera gånger att grabben skulle vakna o storböla för allt skrikande.
Filmen handlar om en man (Lawrence Talbot) som kommer hem, efter ett brev från sin brors fästmö (Gwen), för att hjälpa till i broderns försvinnande men kommer hem lagom till att brodern återfinns död. Lawrence åtar sig sen, på Gwens begäran, att ta reda på vad som hände med brodern.
Under sin jakt på sanningen stöter han på varulven och blir själv biten. Han blir helad av en zigenerska och får varulvens förbannelse över sig.
Vid nästa fullmåne upptäcker han detta och gör en del hemska saker under sin natt som varulv.
När Lawrence vaknar upp som människa dagen efter konfronteras han med vad han gjort. Det ena leder till det andra och han bedöms som sinnessjuk och spärras in på ett mentalsjukhus.
Nu ska jag inte berätta resten, för då förstör jag slutet... Ni får helt enkelt se den själva.
Filmen var bättre än andra filmer jag sett på länge, minuset var slafset. Men det var ju en skräckfilm, så vad hade jag egentligen väntat mig. Eller hur?
Bloglovin
Måste slå ett slag för Bloglovin och finesserna. Det är supersmidigt att samla alla favoritbloggarna på ett o samma ställe. Man ser vilka man har läst, kan bläddra från ena nya inlägget till det andra. Man missar liksom ingenting! Kan det bli bättre i bloggvärlden? Nepp...
För att de ska komma upp i ens lista måste man ju självklart prenumerera på bloggarna i fråga. Så självklart tycker jag att du ska prenumerera på min blogg. Ett solklart fall.
Klicka på knappen uppe på sidan eller på länken i inlägget - bli medlem (om du inte redan är det) och lägg till min blogg för fanken!
För att de ska komma upp i ens lista måste man ju självklart prenumerera på bloggarna i fråga. Så självklart tycker jag att du ska prenumerera på min blogg. Ett solklart fall.
Klicka på knappen uppe på sidan eller på länken i inlägget - bli medlem (om du inte redan är det) och lägg till min blogg för fanken!
lördag 19 februari 2011
Välkommen till Lindex, våra flickkläder har inbyggd rörelsebegränsning
När jag var på min stora shoppingrunda förra helgen, bland annat på Lindex, tänkte jag på det som hojtats om runtomkring ett tag. Eller ett tag? Så länge som jag minns nästan, fast nu är det mer högljutt än tidigare.
Hittade ett par fina lila byxor till lillgrabben i alla fall. På deras berömda "tre favoriter, betala för två" stänger. På flickavdelningen.
Klämde även till med några byxor och tröjor från pojkavdelningen. Då, i affären, tänkte jag att inte kan det väl vara olika storlekar på de här, det är ju bara andra färger. Jo, tjena!
Byxerna är ju för fasen mycket tajtare än de jag plockade på pojkavdelningen. Sjukt!
Påminner om bojkotten av klädaffärer som säljer könsspecifika kläder till barn, den 26 februari.
Hittade ett par fina lila byxor till lillgrabben i alla fall. På deras berömda "tre favoriter, betala för två" stänger. På flickavdelningen.
Byxerna är ju för fasen mycket tajtare än de jag plockade på pojkavdelningen. Sjukt!
Påminner om bojkotten av klädaffärer som säljer könsspecifika kläder till barn, den 26 februari.
Arrggghhh!
Åhh, blir galen på GIMP, fattar inte hur någon kan jobba i det eländiga programmet! Give me Photoshop - NU!
Det går ju inte ens att få till en vettig header i det där programmet. Grr!
Det går ju inte ens att få till en vettig header i det där programmet. Grr!
fredag 18 februari 2011
Inget fredagsmys här inte!
Idag är jag nere i en svacka, en djup svacka. Suck!
Fick reda på i förmiddags att mitt uppdrag inte kommer att fortsätta. Jobbar som konsult ute hos kunder åt ett av de större bemanningsföretagen. Och nu ska de skära ner här (hos kunden) också, vilket betyder att jag får gå. Trots att jag behövs. Trots att, ja. Trots att.
Fy, sånt här gillar jag verkligen inte. Tycker verkligen inte om att inte veta vad som händer i framtiden. Alltså så som jobb o dyl. Allt annat vill jag ska vara en överraskning. Fy, fanken vilken ångest att veta om allt som händer i framtiden. Nej usch...
S, idag kommer det vara extra svårt att hålla godis-och-läsk-förbudet. Du får komma o trösta mig i stället!
Jag trivs ju på jobbet, jag vill fortsätta här! Nu tycker jag ju knappt längre att det är långa resvägar! Jag gillar mina arbetskamrater. Sjukt trist, det är vad det är!
//går o gömmer mig ett tag o ska snegla ilsket på godiskartongen brevid...
Fick reda på i förmiddags att mitt uppdrag inte kommer att fortsätta. Jobbar som konsult ute hos kunder åt ett av de större bemanningsföretagen. Och nu ska de skära ner här (hos kunden) också, vilket betyder att jag får gå. Trots att jag behövs. Trots att, ja. Trots att.
Fy, sånt här gillar jag verkligen inte. Tycker verkligen inte om att inte veta vad som händer i framtiden. Alltså så som jobb o dyl. Allt annat vill jag ska vara en överraskning. Fy, fanken vilken ångest att veta om allt som händer i framtiden. Nej usch...
S, idag kommer det vara extra svårt att hålla godis-och-läsk-förbudet. Du får komma o trösta mig i stället!
Jag trivs ju på jobbet, jag vill fortsätta här! Nu tycker jag ju knappt längre att det är långa resvägar! Jag gillar mina arbetskamrater. Sjukt trist, det är vad det är!
//går o gömmer mig ett tag o ska snegla ilsket på godiskartongen brevid...
...jag så glad att hon finns i mitt liv...
Det finns en person i mitt liv som jag är mäkta stolt över. Som gång på gång imponerar mig med sitt föräldraskap, matlagning, tålamod, sin vänskap och hon har alltid tid när man behöver prata.
Denna person är en av de personer som står mig allra närmast och jag så glad att hon finns i mitt liv.
Denna person är en av de personer som står mig allra närmast och jag så glad att hon finns i mitt liv.
♥ Min syster Milla. ♥
PS. N, du ska veta att jag är jäkligt stolt över dig också!! S, du är också med på min "lista", var så säker! ♥
onsdag 16 februari 2011
Barn är för helvete barn, inte deras kön
Jag hatar mobbing. Jag hatar det så starkt att jag brusar upp mig själv när ens tanken faller på. Därför tillåter jag inte mig själv att tänka på det, inte det enklaste när man läser sånt här.
Barn som mobbar mår inte bra, på ett eller annat sätt så mår barnen just inte bra. Men jag tycker inte att detta gör det ens en uns okej. Inte det minsta.
Att hjälpa de barn som mobbar tycker jag däremot är bra, för hjälp behöver de. Jag skulle vilja säga att jag tycker att föräldrarna inte behöver gjort något fel, men det gör jag. Jag tycker verkligen att något har brustit, att de inte kunnat möta sitt barn - lära sitt barn - på bästa sätt. De har kanske gjort så gott de kunnat, men för mig räcker det inte.
Är det någon tröst för pojken i artikeln att barnet som knivhögg honom inte fått stöd hemifrån? Nej.
Mina gamla klasskamrater får säga vad de vill, men jag vet hur det känns att bli retad, mobbad. Nej, aldrig knivhuggen. Men puttad, spottad på. Det räcker. Aldrig att jag förlåter de handlingarna, aldrig. Personerna däremot har vuxit upp - en del är vad jag vet nu bra medmänniskor, en del har jag ingen aning om vad de gör eller vilka de är. De har jag förlåtit.
Jag var inte en modig person som vågade stå för att jag gillade något som klassades som udda. Jag var helt enkelt den som drog den kortaste stickan, inget annat.
Jag kan bara hoppas att pojken i artikeln fortsätter stå för vad han tycker om oavsett om det är rosa, nagellack och balett. Eller om han ändrar sig om ett halvår och börjar lyssna på rock och spela hockey.
Jag tänker också fortsätta försöka, nej- ta bort försöka från den meningen. Jag tänker fortsätta att ge min son möjligheten att både leka med bilar och dockor. Sätta upp hans hår i tofsar när han vill det och jag tänker fanimej skjutsa honom fram o tillbaka till balettträningar om det är det han vill om några år. Och den person som ens vågar säga emot, nej det vågar jag inte ens skriva ut här.
Barn är för helvete barn, inte deras kön!!!
Barn som mobbar mår inte bra, på ett eller annat sätt så mår barnen just inte bra. Men jag tycker inte att detta gör det ens en uns okej. Inte det minsta.
Att hjälpa de barn som mobbar tycker jag däremot är bra, för hjälp behöver de. Jag skulle vilja säga att jag tycker att föräldrarna inte behöver gjort något fel, men det gör jag. Jag tycker verkligen att något har brustit, att de inte kunnat möta sitt barn - lära sitt barn - på bästa sätt. De har kanske gjort så gott de kunnat, men för mig räcker det inte.
Är det någon tröst för pojken i artikeln att barnet som knivhögg honom inte fått stöd hemifrån? Nej.
Mina gamla klasskamrater får säga vad de vill, men jag vet hur det känns att bli retad, mobbad. Nej, aldrig knivhuggen. Men puttad, spottad på. Det räcker. Aldrig att jag förlåter de handlingarna, aldrig. Personerna däremot har vuxit upp - en del är vad jag vet nu bra medmänniskor, en del har jag ingen aning om vad de gör eller vilka de är. De har jag förlåtit.
Jag var inte en modig person som vågade stå för att jag gillade något som klassades som udda. Jag var helt enkelt den som drog den kortaste stickan, inget annat.
Jag kan bara hoppas att pojken i artikeln fortsätter stå för vad han tycker om oavsett om det är rosa, nagellack och balett. Eller om han ändrar sig om ett halvår och börjar lyssna på rock och spela hockey.
Jag tänker också fortsätta försöka, nej- ta bort försöka från den meningen. Jag tänker fortsätta att ge min son möjligheten att både leka med bilar och dockor. Sätta upp hans hår i tofsar när han vill det och jag tänker fanimej skjutsa honom fram o tillbaka till balettträningar om det är det han vill om några år. Och den person som ens vågar säga emot, nej det vågar jag inte ens skriva ut här.
Barn är för helvete barn, inte deras kön!!!
måndag 14 februari 2011
I natt ska jag drömma om mina drömmar
Blanda mjölet med hjorthornssalt och vaniljsocker och rör ner i smeten.
Rulla små bollar av degen och lägg på bakpappersklädda plåtar. Bollarna ska vara som små köttbullar, kakorna flyter ut på plåten så lågg de gärna på plåten med lite mellanrum. (fick en gigantisk kaka)
Grädda i cirka 150 graders ugnsvärme i ungefär 17-20 minuter. Om kakan flyter ut och blir alltför platt kan du prova att sänka värmen något och istället öka tiden med någon minut.
 |
| Bilden är lånad från Alltommat.se |
Ingredienser
100 g smör
2 dl strösocker
1 dl rapsolja
4,5 dl vetemjöl
1 tsk hjorthornssalt
3 tsk vaniljsocker
Gör så här
Rör ihop smör och socker. Tillsätt oljan och vispa tills smeten är porös och fått en vit färg.
Rulla små bollar av degen och lägg på bakpappersklädda plåtar. Bollarna ska vara som små köttbullar, kakorna flyter ut på plåten så lågg de gärna på plåten med lite mellanrum. (fick en gigantisk kaka)
Grädda i cirka 150 graders ugnsvärme i ungefär 17-20 minuter. Om kakan flyter ut och blir alltför platt kan du prova att sänka värmen något och istället öka tiden med någon minut.
söndag 13 februari 2011
Släpig seg söndag
Nu är alla julgardiner nere. Jo, jag ljuger inte. Det har tagit mig tills nu att få ner gardinerna. Och jag är helt slut efter att ha sprungit fram o tillbaka, försökt få ner en gardin, hindra sonen från att riva ner nästa och samtidigt inte tappa humöret för att han egentligen bara vill hjälpa till. PMS är inte att leka med. Man borde kuna bli iväg skickad till ett ljusrum under de dagarna. Inlåst desutom!
Men nu är de nere, en sten har lyft från mina axlar. Nu ska bara de vanliga gardinerna upp. Att det ska vara så svårt att få upp några gardiner! Latmasken i mig är väl för stor för tillfället, eller nått.
Funderar på att köpa nya gardiner till, hela rasket i princip. Och krukor. Och pryttel. Och lampor. Får man skylla på det för att skippa sätta upp fler tråkgardiner? Snälla?
Egentligen skulle jag inte sitta här o tjöta, jag skulle ju passa på att stryka gardinerna o sätta upp dem nu när grabben sover middag. Men nää. Latmasken har talat, nej - skrikigt. Och jag bänkade mig framför dumburken nr 2.
Mot eftermiddagen får det bära iväg till Maxi för lite veckomathandlig. Åh, jag har ingen aning om vad matsedeln ska innehålla denna vecka. Latmat kanske? Det är jag för snål för så det vet jag att det inte blir. Men just nu känns tanken bra. Väldigt bekväm tanke.
Men nu är de nere, en sten har lyft från mina axlar. Nu ska bara de vanliga gardinerna upp. Att det ska vara så svårt att få upp några gardiner! Latmasken i mig är väl för stor för tillfället, eller nått.
Funderar på att köpa nya gardiner till, hela rasket i princip. Och krukor. Och pryttel. Och lampor. Får man skylla på det för att skippa sätta upp fler tråkgardiner? Snälla?
Egentligen skulle jag inte sitta här o tjöta, jag skulle ju passa på att stryka gardinerna o sätta upp dem nu när grabben sover middag. Men nää. Latmasken har talat, nej - skrikigt. Och jag bänkade mig framför dumburken nr 2.
Mot eftermiddagen får det bära iväg till Maxi för lite veckomathandlig. Åh, jag har ingen aning om vad matsedeln ska innehålla denna vecka. Latmat kanske? Det är jag för snål för så det vet jag att det inte blir. Men just nu känns tanken bra. Väldigt bekväm tanke.
Bowlingskryt
I fredags var jag o bowlade med jobbarkompisarna. O jäklar vad bra det gick! Har aldrig spelat så bra i hela mitt liv.
De hade delat in oss i lag (en tjej, ett "proffs" och en vanlig svensson i varje lag). Hamnade i ett jättebra lag. Åtta lag totalt. Gissa vilka som vann!? Mitt lag! Tjoohej! Och för en gångs skull var jag delaktig i vinnandet. Jag sänkte inte laget, jag bidrog. Stolt som en tupp, jajamen. Vi vann med 1355 poäng (heter det så i bowling?) tror jag. Lite drygt 100 poäng mer än tvåan.
Många var tvungna att gå förbi våran bana för att kunna gå o köpa dricka, fast de kunde lika gäran gå åt andra hållet. Men icke - de skulle promt gå förbi oss. En gissning på vem som var dragplåstret för deras omväg...
E på jobbet sa om o om igen att det var orättvisst att vi var tre proffs på våran bana, och att jag nästa gång kommer att lottas ut som "proffs". Hihi!
Jag brukar ligga runt 90 på en serie om jag har flyt. Så efter första serien på 97 var jag överlycklig. Sen hade jag ju ett proffs i laget som kunde guida mig och ge tips på hur jag skulle tänka. Han ligger bakom serie två, tackar o bugar.
Fan, vad bra jag är!! 153 är fasiken en sjukt bra serie!
De hade delat in oss i lag (en tjej, ett "proffs" och en vanlig svensson i varje lag). Hamnade i ett jättebra lag. Åtta lag totalt. Gissa vilka som vann!? Mitt lag! Tjoohej! Och för en gångs skull var jag delaktig i vinnandet. Jag sänkte inte laget, jag bidrog. Stolt som en tupp, jajamen. Vi vann med 1355 poäng (heter det så i bowling?) tror jag. Lite drygt 100 poäng mer än tvåan.
Många var tvungna att gå förbi våran bana för att kunna gå o köpa dricka, fast de kunde lika gäran gå åt andra hållet. Men icke - de skulle promt gå förbi oss. En gissning på vem som var dragplåstret för deras omväg...
E på jobbet sa om o om igen att det var orättvisst att vi var tre proffs på våran bana, och att jag nästa gång kommer att lottas ut som "proffs". Hihi!
 |
| Bildbevis! (Hur fan vänder man på bilder??) |
Fan, vad bra jag är!! 153 är fasiken en sjukt bra serie!
lördag 12 februari 2011
Storshoppat Halleluja!
Impad av mig själv idag. Inte nog med att jag klarade av (hade hjälp av fina M också) att lördagsshoppa med sonen i släptåg. Jag shoppade desutom till mig själv!!! Wohoo!!
Börjar ana en trend här. Me like!
Eftersom sonen genomgått ytterligare en växtspurt har jag storshoppat mest till honom. Fyra par byxor, två bodys och en pyjamas. Så nu slipper han gå med byxorna på halv stång o använda en pyjamas i rätt storlek.
Guu, vilket tråkigt inlägg. Tappat stinget? Nää, jag skyller på att jag är trött efter all shopping.
Börjar ana en trend här. Me like!
Eftersom sonen genomgått ytterligare en växtspurt har jag storshoppat mest till honom. Fyra par byxor, två bodys och en pyjamas. Så nu slipper han gå med byxorna på halv stång o använda en pyjamas i rätt storlek.
Guu, vilket tråkigt inlägg. Tappat stinget? Nää, jag skyller på att jag är trött efter all shopping.
torsdag 10 februari 2011
Den här gången är det annorlunda
Imorgon ska jag och jobbgänget bowla och ha det trevligt på kvällen. Ska bli riktigt roligt, synd bara att man bor så pass långt borta att tigga skjuts känns elakt. Annars hade detta varit ett supertillfälle att tigga.
Jag har nästan alltid skiljt på jobb och fritid. Jobbvänner och fritidsvänner. Vet inte varför egentligen, personerna har alltid betytt lika mycket för mig oavsett om vi träffats på jobbet eller efter jobbet. Men alltid, alltid har jag dragit mig för att engagera mig för mycket i jobbevenemang. Inte för att jag inte tycker att man ska umgås, nää då. När jag väl kommer iväg på saker har jag alltid tyckt att det varit jätteroligt, trevligt att träffas utanför jobbets väggar o allt sånt.
Men jag har ändå tackat nej till fler grejer än jag tackat ja till.
Den här gången, det här jobbet är annorlunda. På den här arbetsplatsen är jag ingens dotter, syster, kompis eller vad jag nu alltid varit från början. På den här arbetsplatsen är jag - jag. Och det har gjort skillnad på mig och min syn på det här och min syn på mig själv.
Jag är inte längre dottern, systern, kompisen. Jag får äntligen visa vem jag är utöver allt det där, jag får växa i min takt. Göra mina misstag och stå för dem på mina villkor.
Känslan jag får när jag tänker på det är samma känsla som efter mina första dagar på gymnasiet. När jag var helt ensam (nåja, jag gick in i aulan helt ensam) och fick starta om på helt ny kula och visa vem jag var - inte vem jag varit.
När jag började på detta jobb kände jag med en gång att här måste man ge allt. Ge allt och få allt. I en sån liten grupp som vi ändå är finns inget utrymme för att vara girig. Det finns heller ingen lust till det. Sammanhållningen är otroligt stark och de har välkomnat mig med helt öppna armar.
Nu vill jag inte att någon av mina gamla jobbarkompisar ska tro att jag vantrivts, inte på något sätt har jag gjort det. De här tankarna nuddade jag inte ens vid då jag var i det kapitlet av livet.
Jag har alltid trivts på mina arbetsplatser, och har jag inte gjort det från början har jag sett till det blivit så. Att vantrivas på jobbet är inget jag skulle kunna göra.
Jag har nästan alltid skiljt på jobb och fritid. Jobbvänner och fritidsvänner. Vet inte varför egentligen, personerna har alltid betytt lika mycket för mig oavsett om vi träffats på jobbet eller efter jobbet. Men alltid, alltid har jag dragit mig för att engagera mig för mycket i jobbevenemang. Inte för att jag inte tycker att man ska umgås, nää då. När jag väl kommer iväg på saker har jag alltid tyckt att det varit jätteroligt, trevligt att träffas utanför jobbets väggar o allt sånt.
Men jag har ändå tackat nej till fler grejer än jag tackat ja till.
Den här gången, det här jobbet är annorlunda. På den här arbetsplatsen är jag ingens dotter, syster, kompis eller vad jag nu alltid varit från början. På den här arbetsplatsen är jag - jag. Och det har gjort skillnad på mig och min syn på det här och min syn på mig själv.
Jag är inte längre dottern, systern, kompisen. Jag får äntligen visa vem jag är utöver allt det där, jag får växa i min takt. Göra mina misstag och stå för dem på mina villkor.
Känslan jag får när jag tänker på det är samma känsla som efter mina första dagar på gymnasiet. När jag var helt ensam (nåja, jag gick in i aulan helt ensam) och fick starta om på helt ny kula och visa vem jag var - inte vem jag varit.
När jag började på detta jobb kände jag med en gång att här måste man ge allt. Ge allt och få allt. I en sån liten grupp som vi ändå är finns inget utrymme för att vara girig. Det finns heller ingen lust till det. Sammanhållningen är otroligt stark och de har välkomnat mig med helt öppna armar.
Nu vill jag inte att någon av mina gamla jobbarkompisar ska tro att jag vantrivts, inte på något sätt har jag gjort det. De här tankarna nuddade jag inte ens vid då jag var i det kapitlet av livet.
Jag har alltid trivts på mina arbetsplatser, och har jag inte gjort det från början har jag sett till det blivit så. Att vantrivas på jobbet är inget jag skulle kunna göra.
Fluffigt värre
Det har kommit (och fortsätter komma) en massa fluffiga vita saker utanför mitt fönster. Och jag gillar det inte. Igår var det vårkänslor, idag halvt snöstorm (förutom blåsten, kylan och det ymniga snöfallet).
Det kommer bara bli en massa blask av det här. Skitiga kläder, ruggigt ute så man fryser häcken av sig och ingen ordentlig sol på hela dagen.
Jag gillar snö, ärligt jag gör verkligen det. Men då ska det vara vinter och kallt. Inte plusgrader och inte när vårsolen tittat fram de senaste dagarna. Nu gillar jag verkligen inte snö. Och den som yppar ett snällt ord om snö åker på en propp!
Det kommer bara bli en massa blask av det här. Skitiga kläder, ruggigt ute så man fryser häcken av sig och ingen ordentlig sol på hela dagen.
Jag gillar snö, ärligt jag gör verkligen det. Men då ska det vara vinter och kallt. Inte plusgrader och inte när vårsolen tittat fram de senaste dagarna. Nu gillar jag verkligen inte snö. Och den som yppar ett snällt ord om snö åker på en propp!
Bojkott av klädaffärer som säljer könsspecifikt till barn 26/2
Jag kopierar... Från Lady D som kopierat från Nina Ruthström.
Klicka på rubriken för att komma till Lady Ds inlägg.
Klicka på rubriken för att komma till Lady Ds inlägg.
Carola Magnusson kom med den briljanta idén att vi alla, så många som möjligt, går ihop och BOJKOTTAR ALLA AFFÄRER SOM SÄLJER KÖNSSPECIFIKA BARNKLÄDER. Vi kom fram till att en lördag efter löning borde det normalt handlas mycket och kanske därför märkas mer, så den 26 februari blir det av. Den dagen sätter vi inte vår fot i berörda butiker.
Jag har (hittills) fått två ynka svar på de 14 mail med namninsamlingen jag skickade iväg till olika kedjor. Generellt verkar det som att klädföretagen försvarar sig med att ”den stora massan” vill ha uppdelade flick- respektive pojkkläder. Men hur vet de det!? När jag handlar väljer jag kläder från flickavdelningen till min son. Därför ska vi försöka motbevisa dem. Lör 26/2 är dagen för detta!
Sprid nu detta till alla ni känner och inte känner, på facebook, på era bloggar och hemsidor, skriv till er lokaltidning – det ska jag göra.
Jag har mailat världens bästa Gudrun Schyman, och fått svar. Hon kommer hjälpa oss att sprida budskapet. Nu hjälps vi åt att göra det här stort mina vänner. VI SKA KÄMPA FÖR ATT GÖRA SKILLNAD!
Som Carola skrev: Namninsamlingar i all ära men ”money talks”.
onsdag 9 februari 2011
Påskpynt
Joo, lite tidigt är det allt. Men för att jag ska få något sånt här gjort måste jag börja i tid. Och jag behöver tips till det här.
Jag skulle vilja göra egna påskkort, med hjälp av sonen. Fingerfärg kommer det att bli, men vilken sorts fingerfärg är att rekommendera när man gör vykort? Och vad för sorts papper???
Help please!
Jag skulle vilja göra egna påskkort, med hjälp av sonen. Fingerfärg kommer det att bli, men vilken sorts fingerfärg är att rekommendera när man gör vykort? Och vad för sorts papper???
Help please!
tisdag 8 februari 2011
Svindlande underbara nyheter
Dagen började med ett tidigt och ganska sött uppvaknande, men på tok för tidigt som sagt. Och dagen avslutades med helt underbara nyheter. Är toklycklig, tjutfärdig och sprudlande glad!!!
Love you och längtar - du vet vem du är.
Love you och längtar - du vet vem du är.
måndag 7 februari 2011
Prince of Persia
Filmen Prince of Persia går att sammanfatta på två olika sätt. Å ena sidan är det grymma specialeffekter men å andra sidan så är filmen trist.
En bra film att glo på när man är lite bakis och vill fördriva tiden eller när man måste vara uppe mitt i natten och vill fästa ögonen på något. Annars, tyvärr (det tar emot att säga att en film med Jake Gyllenhaal inte är bättre än så), måste jag nog säga att det inte är en sån bra film.
Jag funderade till o med på att göra något annat eller byta film. Så illa var det. Jag trodde att det skulle hända betydligt mer än vad det gjorde. Hade inte alls fattat att handlingen skulle utspela sig så. Kan vara det som spelar in för mitt usla omdöme.
Blev lite förvånad över att Ben Kingsley var med i filmen faktiskt. Inte ofta man ser honom nu för tiden.
Stort minus för handlingen men ett plus för effekterna.
I bara LÖÖV Villervalla
Titta bara, titta... Ahh... Njuter... Färgrant, fint. Åh, så fint!
(Alla bilder är lånade från www.villervalla.se)
Tackar definitivt inte nej om någon vill vara en vänlig själ o köpa rubbet... Nää nää, tackar definitivt inte nej.
//dreglar
(Alla bilder är lånade från www.villervalla.se)
//dreglar
Trevlig måndag på er då'rå
Måndag igen, en seg måndag dessutom. Segt i huvudet, segt väder, segt överallt.
Kanske skulle göra som en jobbarkompis sa åt mig: Testa att sova på natten. Inte ett dumt tips det inte! För den här natten vet jag inte vad jag styrt med. Men sova var det definitivt inte. Inte någon utvilande sömn i alla fall.
Och huvudvärk har jag också. Blä!
Nää, nu får jag skärpa mig. Ta ett extra glas vatten eller nått och definitivt hålla käften.
Trevliggenomrutten måndag på er då'rå...
Kanske skulle göra som en jobbarkompis sa åt mig: Testa att sova på natten. Inte ett dumt tips det inte! För den här natten vet jag inte vad jag styrt med. Men sova var det definitivt inte. Inte någon utvilande sömn i alla fall.
Och huvudvärk har jag också. Blä!
Nää, nu får jag skärpa mig. Ta ett extra glas vatten eller nått och definitivt hålla käften.
Trevlig
söndag 6 februari 2011
Allt det här kompetenta får mig att känna mig inkompetent (eller okompetent?)
Håller på och läser Jesper Juuls Ditt kompetenta barn vilken får mig att känna mig ganska blåst ibland. Känns som en bok man måste sträckläsa för att få bättre koll på "tipsen".
Läsvärt är det ändå, man tänker till. Och det är väl första steget i att utvecklas som förälder. Men när nästa steg kommer, att verkligen göra en del grejer som står i boken, det lär dröja. I alla fall tills jag fattar nått...
Läsvärt är det ändå, man tänker till. Och det är väl första steget i att utvecklas som förälder. Men när nästa steg kommer, att verkligen göra en del grejer som står i boken, det lär dröja. I alla fall tills jag fattar nått...
lördag 5 februari 2011
Kycklingsoppa med curry
Ingredienser (4 port)
(recpet från tasteline.se)
 |
| Supergott!! |
2 st kycklingfiléer
1 msk rapsolja
0,5 tsk curry
1 msk tomatpuré
Salt
6 dl vatten
3 dl passerade tomater
2,5 dl matlagningsgrädde
2 dl majskorn, frysta
2 tärningar hönsbuljong
Peppar
2 dl pastaskruvar
Till garnering
Basilika
Tillagning
1. Skär kycklingfiléerna i bitar/tärningar. Bryn i oljan. Tillsätt curry, tomatpuré, salt och peppar. Häll på vatten, passerade tomater, grädde och lägg i hönsbuljong och pastaskruvar.
2. Koka i 15 minuter. Tillsätt sedan majsen och låt koka några minuter till. Garnera med basilika.
Tips
Jag skippade pastaskruvarna och tog klippt spagetti istället. Faktiskt så kokade jag dem halvklara innan också, med grönsaksbuljong i vattnet.
Och så glömde jag grädden, upptäckte jag nu. Så vill du inte ha med det blir det gott ändå. (Det förklarar nog varför min soppa blev mycket rödare än på originalreceptets bild.)
Hällde även i lite extra curry och tomatpuré.
Receptet fungerar också med krossade tomater istället för passerade och som det syns på bilden använde jag en grönsaksblandning (paprika, gröna ärtor och majs) istället för enbart majs. Man tager vad man haver, eller hur!? Dagens lunch
Testar ett nytt recept. Familjens bästa kycklingsoppa.
Om det är gott skriver jag ut receptet.
-----------------------
Update: Soppan blev såååå god. Recept kommer om en stund. Mums!
|
| Luktar o ser än så länge bra ut. Hoppas det smakar bra också! |
-----------------------
Update: Soppan blev såååå god. Recept kommer om en stund. Mums!
Män knullar och kvinnor älskar (eller män knullar och kvinnor blir knullade)
Smaka på meningarna.
Smakar lite illa eller hur. Varför? Det "betyder" ju samma sak, eller hur?
Läs Lady Ds inlägg Män knullar och kvinnor älskar (eller män knullar och kvinnor blir knullade). Läsvärt, jag lovar.
Män älskar.
Kvinnor knullar.
Smakar lite illa eller hur. Varför? Det "betyder" ju samma sak, eller hur?
Läs Lady Ds inlägg Män knullar och kvinnor älskar (eller män knullar och kvinnor blir knullade). Läsvärt, jag lovar.
Nån som vill byta över dagen?
Idag tror jag allt att sonen min har vaknat på fel sida av rummet. Antingen det eller så kör han en tvärtomlek med oss utan att berätta reglerna och där leken går ut på att gråta, tjura och få mamma o pappa att slita av sig håret i frustration.
Till o med på småbarnssimmet skulle det tjuras, illa. Väldigt illa.
Någon som vill byta??
Till o med på småbarnssimmet skulle det tjuras, illa. Väldigt illa.
Någon som vill byta??
fredag 4 februari 2011
Kortare vila på dagen?
Hörrni, jag undrar över en sak. När bör man börja tänka på att korta ner de smås vila mitt på dagen? Alltså, jag börjar ana en tendens av att pöjken sover en aning bättre (och längre på morgonen) de dagar han har sovit dåligt på dagen.
Men det märks också tydligt att han behöver en rejäl vila på dagen, grinigare och mer närhetssökande unge får man leta efter de dagarna.
Eller är det närheten som gör att han sover bättre?
Man har ju börjat vänja sig vid lite sömn, även om man får bakslag ibland såklart. Men det skadar ju inte precis att få sova några timmar sammanhängande eller lite längre än kvart över 6 på morgonen - tisdag som söndag eller torsdag igen.
När han gick över från två till en vila på dagen visade han det så fruktansvärt tydligt, det gick inte att ta miste på. Och det fungerade klokrent från första dagen (vad jag minns nu, kanske förträngt resten?).
Så nu är jag helt rådvill, vet inte om jag ska tolka hans dåliga dagar som signaler o säga till på dagis att han inte får sova längre än bla bla för då sover han inte bra på natten. Eller om jag ska vänta ut det lite till och se vad som händer. Eller kanske köra på något mellanting, varannan dag eller nått?
Jag vet helt enkelt inte.
Men det märks också tydligt att han behöver en rejäl vila på dagen, grinigare och mer närhetssökande unge får man leta efter de dagarna.
Eller är det närheten som gör att han sover bättre?
Man har ju börjat vänja sig vid lite sömn, även om man får bakslag ibland såklart. Men det skadar ju inte precis att få sova några timmar sammanhängande eller lite längre än kvart över 6 på morgonen - tisdag som söndag eller torsdag igen.
När han gick över från två till en vila på dagen visade han det så fruktansvärt tydligt, det gick inte att ta miste på. Och det fungerade klokrent från första dagen (vad jag minns nu, kanske förträngt resten?).
Så nu är jag helt rådvill, vet inte om jag ska tolka hans dåliga dagar som signaler o säga till på dagis att han inte får sova längre än bla bla för då sover han inte bra på natten. Eller om jag ska vänta ut det lite till och se vad som händer. Eller kanske köra på något mellanting, varannan dag eller nått?
Jag vet helt enkelt inte.
Fredagsmys o hotmys
Nu är det slut på veckan, nu är det dags för FREDAGSMYS....
Ps. jag ska hot-mysa lite med mannen också.. Tjänster o gentjänster. Hehe! Inte går jag på bolaget helt gratis när jag kan få en sovmorgon på köpet. Dum är jag inte.
onsdag 2 februari 2011
Vimseby here we come!
När pöjken började klä på sig ytterkläderna, helt själv. Så där fint o sött ni vet. Jackan uppåner, skorna på fel fot och utan strumpor osv. Kände jag vi måste hitta på något förutom att gå i trädgården o strosa. Det var på tok för tidigt för en promenad med en sömnig liten kille. Så vi bestämde oss, njaa - jag bestämde för oss, för att åka till Vimmerby (Vimseby som det också kallas, vad jag har förstått. Rätta mig om jag har fel.) och strosa lite.
Höhö!! Vet ni vad som hände? Jag är fortfarande i chock, jag lovar. Jag kom hem med två kassar inhandlade go'bitar och inte en enda pryl eller grej var till pöjken! Framsteg, ja' säger då det! Kommer inte ihåg när det hände senaste gången.
Och jag kommer definitivt inte ihåg senaste gången jag shoppade utan dåligt samvete, I love REA!
Att jag egentligen borde shoppa ganska mycket mer för att byta ut en allt mer söndertvättad och sliten garderob gör konstigt nog inte saken bättre för mitt samvete. Trots att jag vet att jag måste ha saker, så känner jag varenda eviga gång flera stygn av det dåliga samvetet. Det finns så mycket annat jag borde lägga pengarna på. Ungefär så, fast nu en barnvänlig version, går tankarna när jag står i en kö eller kommer hem med något till mig själv.
Inhandlingen blev en tröja och två BHar, allt inhandlat på Cubus. En ny favorit affär för mig. Men inte på barnavdelningen, tycker det är konstiga storlekar där. Men för mig, när jag kan plocka på mig en S istället för M är det toppen! Wohoo för Cubus!
Höhö!! Vet ni vad som hände? Jag är fortfarande i chock, jag lovar. Jag kom hem med två kassar inhandlade go'bitar och inte en enda pryl eller grej var till pöjken! Framsteg, ja' säger då det! Kommer inte ihåg när det hände senaste gången.
Och jag kommer definitivt inte ihåg senaste gången jag shoppade utan dåligt samvete, I love REA!
Att jag egentligen borde shoppa ganska mycket mer för att byta ut en allt mer söndertvättad och sliten garderob gör konstigt nog inte saken bättre för mitt samvete. Trots att jag vet att jag måste ha saker, så känner jag varenda eviga gång flera stygn av det dåliga samvetet. Det finns så mycket annat jag borde lägga pengarna på. Ungefär så, fast nu en barnvänlig version, går tankarna när jag står i en kö eller kommer hem med något till mig själv.
Inhandlingen blev en tröja och två BHar, allt inhandlat på Cubus. En ny favorit affär för mig. Men inte på barnavdelningen, tycker det är konstiga storlekar där. Men för mig, när jag kan plocka på mig en S istället för M är det toppen! Wohoo för Cubus!
Ja, varför var man så feg egentligen?
När lille plutten var riktigt liten var jag alldeles för feg för att ge mig ut på äventyr med honom, fast jag hade chansen att verkligen göra saker. Knäppt ju. Nu när jag vågar är det inte riktigt lika lätt. Nu har ju pöjken en stark egen vilja. Och att gå i ex. affärer är inte något han uppskattar jämt. Eller ska jag kanske säga butikspersonalen och de andra kunderna som vill prova kläder ifred.
Nästa gång (ja, det blir en nästa gång. Men när är det ingen som vet. Så, avklarat, nu behöver du inte fråga.) ska jag inte vara lika feg. Det går ju heller inte att vara lika feg för bacellurer o annat, då kommer jag ju att ha en pöjk på dagis (med tillhörande helmysiga dagisbaciller) och mer erfarenhet. Två saker som verkligen tvingar ut en, kan jag tänka mig.
Jag kan verkligen störa mig på att jag var så feg då. Helt onödigt nu. Men jag gör det ändå. Och jag undrar verkligen varför man var så feg.
Att erfarenheten från den då stora pöjken måste ju spela in är ju självklart, tycker jag nu. För då visste man ju inte vad något handlade om. Minsta lilla pip och man trodde han skulle dö, ungefär. Nu har man lärt sig att det är skillnad på gråt o gråt; man får testa sig fram, det finns inga raka svar; de kan ha tjuriga dagar utan att vara dödssjuka. Listan kan göra lång, som nog de flera känner till. Eller hur?
Grr på min feghet och bättring till nästa gång!
Nästa gång (ja, det blir en nästa gång. Men när är det ingen som vet. Så, avklarat, nu behöver du inte fråga.) ska jag inte vara lika feg. Det går ju heller inte att vara lika feg för bacellurer o annat, då kommer jag ju att ha en pöjk på dagis (med tillhörande helmysiga dagisbaciller) och mer erfarenhet. Två saker som verkligen tvingar ut en, kan jag tänka mig.
Jag kan verkligen störa mig på att jag var så feg då. Helt onödigt nu. Men jag gör det ändå. Och jag undrar verkligen varför man var så feg.
Var ni också det, fega? Blev det bättre när nästa lilla krabat kom till världen?
Att erfarenheten från den då stora pöjken måste ju spela in är ju självklart, tycker jag nu. För då visste man ju inte vad något handlade om. Minsta lilla pip och man trodde han skulle dö, ungefär. Nu har man lärt sig att det är skillnad på gråt o gråt; man får testa sig fram, det finns inga raka svar; de kan ha tjuriga dagar utan att vara dödssjuka. Listan kan göra lång, som nog de flera känner till. Eller hur?
Grr på min feghet och bättring till nästa gång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)